2014 har varit det varmaste året på jorden, sedan man började mäta temperaturen. Men det politiska klimatet har varit svalare än på länge.
Listan på bakslag är lång: Rysslands intervention i Ukraina och den ökade spänningen i Europa, stora framgångar för högerextremisterna i EU-valet, ökad terrorism i Sahara och Nigeria (BokoHaram) och ett svårhanterligt ebolautbrott i Västafrika. Och i Mellanöstern har de framsteg som gjordes under den ”Arabiska våren” nästan helt raderats ut.
Sorgligast är utvecklingen i Egypten, där militären nu är tillbaka vid makten, i en ännu mer reaktionär skepnad än tidigare. Generalerna fick hjälp av samma ungdomliga elit som startade upproret på Tahrirtorget, men som vid närmare eftertanke inte var beredd att avstå från sina privilegier till landets fattiga majoritet.
Nu undertrycks de själva, medan den demokratiskt valde presidenten sitter i fängelse.
Inbördeskriget i Syrien har inte mattats av, utan tvärtom spritt sig till Irak. Den irakiska armé som USA satsat miljardstals dollar på att rekrytera och utbilda, lade benen på ryggen när mördarbandet IS närmade sig med de svarta fanorna fladdrande på sina Toyota-pickups.
Nu har det medeltida mörkret sänkt sig över stora delar av Syrien och Irak. Bashar al-Assad sitter kvar, och Saddam Hussein har delvis ersatts av ännu brutalare herrar.
I Afghanistan har talibanerna trappat upp sin krigföring inför de utländska truppernas uttåg vid årsskiftet. Samtidigt destabiliseras det betydligt folkrikare och viktigare (och kärnvapenbestyckade) grannlandet Pakistan i rask takt.
Skolattacken i Peshawar visar att den pakistanska militären inte ens kan försvara sina egna barn mot de inhemska talibanerna, som de för övrigt samarbetat med i smyg.
Israel har på nytt attackerat Gaza, dödat tusentals palestinier och gjort hundratusentals hemlösa. EU är som vanligt med och plockar upp notan för förstörelsen, i stället för att dra in Israels handelsfavörer.
Nationalistregeringen i Israel har utlyst nyval för att kunna bilda en ännu mer extrem regering och frånta sina arabiska medborgare deras nationstillhörighet. Nationalisterna i Israel har haft lika svårt att reda ut begreppen nationalitet och medborgarskap som andre vice talmannen Björn Söder (SD).
Rysslands alltmer despotiske härskare, Vladimir Putin, har välförtjänt hamnat i knipa. Ekonomin är i fritt fall, och inte ens de mest desinformerade ryssar kan undgå att märka att rubeln snart rasat till halva sitt värde, att priserna på mat stiger kraftigt och att sjukvården försämras.
Det ”självförsörjande” Ryssland finns ännu bara i Putins fantasi. Till på köpet ska Ryssland nu försörja Krim och andra ockuperade delar av Ukraina.
Ett ekonomiskt destabiliserat Ryssland är å andra sidan ingen önskedröm för Europa.
Dels finns risken för att den oberäknelige Putin höjer insatsen i det militära och politiska spelet, till exempel i Baltikum.
Dels skulle även Europa drabbas av ett ekonomiskt sammanbrott i Ryssland. Europas ekonomi går fortfarande trögt, och på marginalen märks störningarna i affärerna med Ryssland.
Ljuspunkterna då? USA och Kina har närmat sig varandra i klimatfrågan och investerarna drar sig ur kolkraft och andra icke hållbara energikällor. EU har inte fallit samman, trots extremhögerns anlopp. USA erkänner Kuba efter 50 års ekonomisk utpressning, Afrika går framåt trots ebola och terrorism, och oljeschejkerna inklusive Putin har fått mindre pengar att köpa vapen för.
Inte mycket att glädjas åt, men God jul i alla fall!