I linje med den pekpinneliberalism som numera präglar det så kallat liberala partiet till utbildningsminister Mats Persson slopa många av de fristående kurser som hålls på landets universitet och högskolor.
Han säger att många av dem är av "hobbykaraktär". Att de tillkommit för att gömma undan ungdomsarbetslösheten.
Jag vet inte hur det är med er, men för mig är det inte nödvändigtvis dåligt att arbetslösa ungdomar läser på universitetet istället för att gå hemma och dra. I själva verket är det väl det som kallas vidareutbidning?
Men inte i Mats Perssons värld. Han världsbild består av ett antal kuber där allt ska passa in. Och det som inte passar in ska tas bort.
Efter sitt utspel fick han också hård kritik av ledningarna för landets universitet. Rektorerna i Lund och Uppsala skrev att det inte är de fristående kurserna som är hotet mot svensk utbildning, det är underfinansieringen. Men eftersom Mats Persson också vill sänka skatten finns det inga nya pengar att skjuta till.
De skrev också att ministerns tal om "hobbykaraktär" visar att han inte förstått vad en fristående kurs är för något. De underställs samma kvalitetskontroll som alla kurser på universiteten, och ofta används de som delval inom program och linjer.
För de som redan är i yrkeslivet är de också viktiga för möjligheten till fortbildning. För några år sedan, efter den förra borgerliga regeringsperiodens nedskärningar av antalet kurser, skrev till exempel Åsa Morberg, didaktiker och författare, om hur lärare alltid använt fristående kurser för sin kompetensutveckling. "Det här är en mycket olycklig utveckling för hela Sveriges lärarkår. Sverige riskerar att halka efter länder som Brasilien och Indien, som satsar stort på kompetensutveckling av redan yrkesverksamma lärare.
Men i Mats Perssons utspel finns en i grunden förlegad syn på vad utbildning är för något. I utbildningsministerns värld ska det vara en fabrik som producerar duglig arbetskraft åt näringslivet. Då måste eleverna slussas in i givna fållor som leder i en tydlig riktning.
Men så fungerar inte verkligheten. Arbetsmarknaden förändras. Kunskaper kan användas på olika sätt, inom olika områden. Många behöver pröva sig fram inom utbildningssystemet innan de hittar rätt.
Kvalitén är förstås viktig. Men viljan att dra undan fristående kurser handlar om något annat.