Under lång tid har ekonomer och experter på infrastruktur varnat för att Sverige tappat mark. Även om det gjorts en del försök att satsa mer pengar på att rusta upp järnvägen har det inte på långa vägar varit tillräckligt. Vinterns rapporter om enorma förseningar i järnvägstrafiken på grund av växelfel, fordonsfel, signalfel, och andra mer eller mindre oklara förklaringar, har förstärkt den bilden.
Tågtrafiken går inte som den ska. Och urspårningarna på Malmbanan har kanske varit det allra tydligaste exemplet.
De direkta konsekvenserna var tydliga. Det blev totalt 76 dygns stopp och för LKAB förlorade intäkter med 100 miljoner om dagen.
Svindlande summor.
Nu får dessa problem också mer långsiktiga ekonomiska konsekvenser. I onsdags berättade LKAB att man minskar produktionen som en direkt följd. I ett första steg med en miljon ton per år. Man kan tvingas stänga pelletsverk, varsla personal och dra ned på entreprenörsarbeten
Om det inte snabbt blir möjligt att köra fler tåg på Malmbanan aviserade VD:n Jan Moström ytterligare neddragningar.
I veckan har det också förts en diskussion om att dra in persontrafiken på Malmbanan för att det ska gå att köra mer godstrafik.
Om det är en bra idé ett inte vet jag inte, men det är klart att den turism som kommer till regionen under sommaren också bidrar till tillväxt i ekonomin, så det vore ett misslyckande om det skulle bli nödvändigt.
I längden finns det dock bara ett svar på allt detta: investeringar. Enligt Trafikverket krävs det ytterligare 150 miljarder kronor till 2037 för att det svenska trafiksystemet ska fungera som det ska.
LKAB:s Jan Moström krävde också politiska besked för utbyggnad av kapaciteten både i närtid och på sikt, utöver vad som redan är beslutat, för att säkerställa att LKAB kan utnyttja sin fulla potential och sälja till världsmarknanden.
150 miljarder. Minst Är politikerna beredda att göra den satsningen? Med tanke på att i alla fall Moderaterna verkar vilja behålla överskottsmålet i statens finanser är det svårt att se att de skulle vara redo att göra det.
Kanske kan Nato-medlemskapet lösa en del. Nato kräver fungerande transportsystem kring de baser som ingår i alliansens försvarsplanering, men är det inte lite av ett misslyckande att det ska krävas ett gäng generaler från andra länder för att vi ska förstå att järnvägen är livsviktig för Sverige?