Bevisen för att vi har ett dysfunktionellt järnvägssystem duggar tätt just nu. Urspårningarna längs Malmbanan är förstås det tydligaste.
Men även längs de sträckor där tågen håller sig kvar på spåren uppstår ständiga problem. Växelfel, signalfel, personalbrist, löv på spåren, dörrar som inte fungerar, räls som böjer sig när det blir för varmt.
Listan kan göras lång.
Att underhållet är närmast groteskt eftersatt vet vi vid det här laget. Det har gjorts en del stora investeringar i infrastruktur under de senaste 10-20 åren, men det har uppenbarligen inte räckt till. Enligt Trafikverket behövs det ytterligare 150 miljarder i investeringar fram till 2037.
Kanske kan Natomedlemskapet ge en nödvändig skjuts framåt. Nato kräver att det finns ett fungerande järnvägsnät, främst kring militära anläggningar men också för att säkra viktiga transporter av naturresurser. Läs: Malmbanan.
Tyvärr är problemen inte uteslutande en fråga om resurser. Det handlar också om den avreglering av järnvägen som genomfördes med början för 30 år sedan. Allt ska upphandlas, och i kamp om lukrativa kontrakt blir de ekonomiska ramarna för trafiken allt mer anorektiska.
I söder har det märkts nu senast när MTR, som ägs av kinesiska staten, inte klarat av att sköta trafiken, varken i Stockholms lokaltrafik eller tågen i Mälardalen. Där ska andra operatörer nu in, men modellen förblir ju den samma, så frågan är om det innebär någon reell förbättring.
Nu har även Vy, som kört nattågen från Stockholm till Luleå och Narvik, meddelat att de inte vill köra tågen efter årsskiftet, när avtalet löper ut. De är inte nöjda med standarden på de vagnar Trafikverket stått för. Renovering och underhåll av dessa ingick inte i upphandlingen.
Nu måste Trafikverket snabbt hitta en ny operatör, annars kan det bli ett glapp i trafiken söderifrån.
Så blir det kanske inte, men bara det faktum att frågan måste ställas visar hur bisarrt dagens system är.
Det kommer i längden inte fungera att hitta en ny operatör varje gång den som vunnit ett kontrakt misslyckas. Det kommer inte fungera att kasta nya miljarder på ett system som är så avreglerat att det inte längre går att kontrollera och planera så att säkerhet och kvalité upprätthålls.
Nya pengar behövs, men det skulle också behövas en återreglering av de svenska järnvägsnätet.