Facebook och Twitter är sociala medier som innebär att det går fort att få reda på intressanta frågor och vinklingar.
Jag träffade på en länk från Dagens Samhälle, som handlar om att unga och kvinnor lämnar sina politiska uppdrag, i förtid. Orsakerna kan säkert vara personliga, men det finns också ett mönster.
Jag har varit politiskt aktiv sedan mitten av 1990-talet med många olika uppdrag i kommun, landsting och riksdag. Jag tycker mig se att uppdragen, framförallt på kommunnivå, förändrats rätt så markant.
Uppdragen har blivit mera komplexa, med mera lagstiftning och en mycket hårdare ekonomisk verklighet för många kommuner och landsting. Ett uppdrag, som jag tycker mig se har förändrats är ordförandeposten i en socialnämnd, den ordföranden ska ha jour och vara tillgänglig för beslutsfattande dygnet runt. Samtidigt som uppdraget i många fall är mer eller mindre ett fritidsuppdrag.
Jag menar inte att alla kommuner ska ha heltidsarvoderade ordföranden, om det inte är nödvändigt, men deras villkor måste i alla fall bli acceptabla.
Arbetsvillkor och ersättningar som ska följa med ett politiskt uppdrag måste, i rimlighetens namn, vara anständiga. För min del anser jag det inte längre acceptabelt att samhällsdebatten nästan uteslutande, ska få tillåtas handla om att ”politiker skor sig” när vi vet att majoriteten av förtroendevalda sköter sina uppdrag på sidan av både arbete och familjeliv.
Jag vet att många kommuner minskar på sin ”politiska kostym” som det heter, men få reflekterar över vad det innebär för det politiska styrskicket, partiernas framtid men främst för demokratins utveckling. Några få människor förväntas fatta de många beslut som vi vet finns i en kommun och som påverkar samhällets utveckling för lång tid framöver.
Tillgänglighet och öppenhet är en del av demokratin, men när tonen i den politiska debatten hårdnar, hot mot förtroendevalda blir vanligare och dessutom förväntas alla förtroendevalda kunna och ha vetskap om allt, oavsett förutsättningar, då kan jag förstå att människor lämnar sina uppdrag i förtid och kanske ägnar sig åt andra fritids- och samhällsintressen.
Utan människor som engagerar sig i politiska partier har vi inte länge någon grund för ett demokratiskt styrskick, det skrämmer i alla fall mig.