Enligt Sveriges kommuner och regioner, SKR, har minst 90 kommunchefer fått sparken sedan valet 2022. Det är 30 procent av landets alla kommunchefer.
Den senaste i raden är Andreas Lind i Piteå, som i veckan fick beskedet att hans förordande skulle upphöra.
Den är texten handlar dock inte om situationen i just Piteå. Det är viktigt att betona. Jag har ingen aning om vad som föregått bytet av chef just där.
Men siffrorna från SKR antyder ett mönster. Antingen är landets kommuner väldigt dåliga på att rekrytera rätt personer till de högsta chefstjänsterna. Eller också är det något annat som hänt.
Jag tror det handlar om några olika saker.
Kommunchefer är inte tillsatta på ett politiskt mandat. De ska vara oväldiga tjänstemän som fungerar oberoende av om det blir en ny politisk majoritet. Det gäller både tjänstemännen i regeringskansliet, regionerna och kommunerna.
Ändå byts cheferna ofta ut när majoriteten skiftar. I Piteå sade kommunstyrelsens ordförande Patric Lundström (S) att "en kommunchef behöver alltid ha förankring i den politiska ledningen, och här är vi i koalition."
Det betyder inte att utnämningen är politiserad i någon enkel mening, jag är säker på att aldrig frågas om partibok, men det betyder att idén om en opartisk tjänsteperson, redo att genomföra de politiska besluten oberoende av vilket kanske måste modifieras. Fungerar det verkligen så i praktiken i dag?
Men mest av allt handlar det kanske ändå om hur vi ser på ledarskap. Även inom exempelvis idrotten har det blivit en vanligare lösning att sparka tränaren om laget spelar dåligt. Istället för att sätta sig ned som grupp och analysera problemen, titta på varandras svaghter och styrkor och kanske gå stärkta ur processen, tänker man sig att en ny ledare är svaret. Någon som kan komma in och peka med hela handen och vara den där visionären man tror att gruppen behöver.
Så ser sällan verkliga förändringsprocesser ut.
Om vi fortsätter liknelsen med idrott så vet vi att lag som haft tålamod ofta blir de verkliga vinnarna. I Manchester United tog det flera år för Alex Ferguson att forma det världslag som sedan dominerade större delen av 1990-talet. Hade man sparkat honom efter första året hade det sett ut på ett annat sätt.
Alldeles oberoende av de enskilda fallen – det finns skäl att se över den slit- och släng mentalitet som präglar mycket av dagens ledarskap.