Vinstmaskiner eller samhällsmedborgare?

Företagen måste ta eget ansvar och välja vilken roll de vill spela.

Sökmotorn Google hade uppskattningsvis 3 miljarder kronor i intäkter i Sverige förra året men betalade endast 944 000 kronor i skatt här.

Sökmotorn Google hade uppskattningsvis 3 miljarder kronor i intäkter i Sverige förra året men betalade endast 944 000 kronor i skatt här.

Foto: JENS MEYER

Politik2013-02-19 06:00
Detta är en ledare. NSD:s ledarredaktion är socialdemokratisk och bildar opinion för arbetarrörelsens grundvärderingar.

För en del tycks betalningen av skatt vara närmast ett frivilligt val.

Det gäller förstås inte vanliga löntagare och företagare - då skulle samhället genast braka samman.

Nej, de "frivilliga" skattebetalarna är egenföretagare, specialister och företag som med hjälp av experter jagar sätt att minska skatten.

Trixande och utnyttjande av kryphål har alltid funnits. Men med en växande gränsöverskridande handel och en helt ny marknad - handeln på nätet - har beloppen rusat i höjden.

Förutom den "vanliga" skattesmitningen - där pengar olagligt göms undan i områden utan insyn - har det vuxit fram ett omfattande kommersiellt skattetrixande.

Företag utnyttjar kryphål, tänjer på gränserna och trampar ibland också över.

Det har lett till att stora multinationella koncerner bara betalar 5 procent i skatt, medan det lilla verkstadsföretaget måste punga ut det femdubbla.

Några medianotiser den senaste tiden:

 Sökmotorn Google hade uppskattningsvis 3 miljarder kronor i intäkter i Sverige förra året men betalade endast 944 000 kronor (0,03 procent (!)) i skatt här.

 Kaffejätten Starbucks omsatte under fjorton år i Storbritannien motsvarande 32 miljarder kronor men betalade bara 85 miljoner (0,3 procent) i skatt.

 Franska skattemyndigheter kräver nätjätten Amazon på motsvarande 1,7 miljarder kronor i obetalda skatter för verksamheten i landet.

Gemensamt för dessa multijättar är att de utnyttjar lågskatteländer för sina skattemanipulationer. Vinsterna tas ut i länder där de beskattas lågt och inte där de uppkommit.

Jättarna hävdar själva att allt de gör är lagligt, men åtminstone de franska myndigheterna delar inte den uppfattningen.

Vid sitt senaste toppmöte gav G 20-länderna OECD i uppdrag att kartlägga problemet med storföretagens skatter och komma med förslag till åtgärder. En första rapport har publicerats och en plan väntas redan till våren.

Allt är förstås inte smitarnas fel. En del av dribbleriet skapas av politikers önskan att stimulera företagande.

I Sverige ändrades exempelvis de s k 3:12-reglerna för att fåmansföretag skulle få större möjligheter att växa.

En utredning visar nu att 25 procent av de nystartade företagen inom området är rena skatteplaneringsföretag, staten har gått miste om miljardbelopp.

Gränsöverskridande dribbleri måste mötas med gränsöverskridande skattelagar och regler. Kruxet är att skapa enighet om hur vinster och digital handel ska beskattas på en internationell marknad och hur länder som vill locka med låga företagsskatter ska hanteras

Men det är inte nog. Frågetecken och kryphål kommer alltid att finnas kvar.

Skatter är inte vilken utgiftspost som helst, som nyliberalerna hävdar. Det är i grunden en fråga om moral.

Företagen måste ta eget ansvar och välja vilken roll de vill spela: Den som skamlösa vinstmaskiner eller ansvarsfulla samhällsmedborgare.