Vi måste tala klartext om våldet

Sara Avander, Boden, är regional samordnare hos Rädda Barnen. Hon medverkar regelbundet som krönikör i NSD.

Sara Avander, Boden, är regional samordnare hos Rädda Barnen. Hon medverkar regelbundet som krönikör i NSD.

Foto:

Politik2015-10-14 06:00
Detta är en ledare. NSD:s ledarredaktion är socialdemokratisk och bildar opinion för arbetarrörelsens grundvärderingar.

Att utsättas för våld av någon närstå­ende är svårt på många olika sätt. Det är också svårt att förstå att det är just våld man är utsatt för. Det är väldigt svårt att förlika sig med tanken på att någon man har en nära relation till vill en illa.

Många personer som utsätts för våld behöver hjälp av olika slag för att bli fria från våldet och för att kunna leva ett liv i trygghet. Finns det barn med i bilden behövs det också ofta hjälp för att lösa frågan om umgänge.

Alla som möter våldutsatta har ett ansvar för att tänka över sitt språk. Att inte kränka är en del som är självklar för de flesta av oss. En sak som inte är lika självklar är att prata om våldet som de övergrepp det är. Vi kan inte använda oss av termer som ”konflikter”, ”osämja” eller ”samarbetssvårigheter”.

Vi måste prata om våld i klartext. I termer av ”slag”, ”hot” och ”övergrepp”. Om vi inte gör det så gömmer vi oss bakom luddiga formuleringar som inte alls visar var ansvaret för våldet ligger.

Det är svårt för utsatta att berätta. Det kan handla om att man inte vill det för att man inte vill anklagas för att smutskasta någon eller för att man är rädd för att inte bli trodd.

Det kan också handla om rädsla. Det kan handla om sin egen värdighet. Det kan handla om att det är sina barns förälder man ska berätta om.

Vi får inte heller glömma att det är få av de våldsutsatta som väljer att polisanmäla. En person sa till mig ”jag vill inte ha honom dömd, det spelar ingen roll. Jag vill bara få lugn och ro och få vara ifred”.

Vi måste förstå svårigheterna i berättandet och vi måste anstränga oss för att underlätta ­berättandet, oavsett i vilken roll vi möter dessa personer. Vi måste tro på berättelsen och inte vara för snabba med att ifrågasätta.

Jag vet att det finns dem som tror att vålds­utsatta hittar på. Jag har till och med stött på vissa som tror att våldsutsatta ljuger för att få skadestånd. Men det resonemanget håller inte och jag tror inte på det för en sekund.

Jag tror att det är ytterst få som frivilligt skulle gå in i en rättsprocess med en förhoppning om ekonomisk vinning. Tror man det så tror jag inte att man vet vad det innebär att gå igenom en rättsprocess.

Att ifrågasätta och skuldbelägga ger inga ­resultat. Vi behöver göra vad vi kan för att säkra stödet till våldsutsatta och genom det minska det stora mörkertal som finns idag.