Ibland kan jag förvånas över hur skamlöst en del partier och politiker agerar. Till exempel när det gäller det som är alltmer uppenbart för alla kring kompetensförsörjningen.
Varje vecka kommer det larmrapport från någon bransch eller sektor om hur stora problem man står inför när det gäller att rekrytera folk efter alla pensionsavgångar eller nya behov. Om offentlig sektor skulle köra på med äldrevård, sjukvård, skola etc som vi gör idag utan att förändras kommer vi behöva över 100 procent av den arbetskraft som blir tillgänglig de kommande tio åren.
Det begriper alla att det är en omöjlighet. Dels vill inte alla jobba inom vård, skola och omsorg och dels behövs arbetskraft till en massa andra branscher för att samhället ska fungera.
Eller ta det tuffa ekonomiska läget för kommunerna. Alla som har hygglig koll på sin privatekonomi vet att man inte kan konsumera mer än man har på kontot. Detsamma gäller för en kommun.
Vare sig en privatperson eller en kommun kan lösa sin ekonomi med SMS-lån eller med lån till offentlig konsumtion. Det straffar sig senare och inte minst blir det nästa generation som får betala lånen för dagens konsumtion.
Att höja skatten är heller ingen väg framåt. I Norrbotten, Luleå är inget undantag, ligger vi redan väldigt högt med skatten.
Skulle vi i Luleå höja skatten för att slippa ta itu med ekonomin innebär det en skattehöjning på över 7000 kr per år för en vanlig löntagare, t ex en undersköterska. Det är väldigt mycket pengar som den personen inte kan använda för konsumtion och sparande.
Ändå låtsas en del partier och politiker till vänster och höger som att denna verklighet inte finns. Istället säger man att alla åtgärder som handlar om att hantera just problemen med att det inte finns personal att rekrytera framöver och att pengarna inte räcker till är något vi inte alls behöver göra. Tvärtom kan vi strunta i denna verklighet och köra på som vanligt. Det om något är ansvarslöst.
Jag hoppas du som medborgare och väljare ser genom den retoriken. Ingen politiker eller parti har fler människor att rekrytera eller mer pengar att göra av med. Det är dags att ta ansvar nu också i en tid när det blir svårare och prioriteringarna måste göras. Då duger det inte att fly och vara en populist som låtsas att man inte behöver ta i det svåra.
En hållbar kommunal ekonomin förutsätter politiker som tar ansvar också för det svåra. Det lovar jag att ni har i Luleå.
God jul!