Sommaren är över och vi förväntas vara pigga, glada, utvilade och fyllda av nya intryck och upplevelser.
Personer som lever i relationer där de utsätts för våld upplever ofta sommaren som en svår tid. Bristen på rutiner och arbete ger ökat utrymme för våld.
Många är de våldsutsatta som känner skräck inför sommaren och många är de våldsutsatta som när hösten kommer känner sig nedbrutna, energilösa, rädda och sårade. Tvärtemot hur vi förväntas må efter en semester. Och just vetskapen om det, att inte känna sig som man ”ska” är i sig tufft att hantera.
Föreningen Huskurage är ett initiativ som jag önskar ska sprida sig som en löpeld genom landet.
Deras idé bygger på förhindra våld i nära relationer genom att ge grannar verktyg att agera när de misstänker att någon utsätts får våld. Detta kan handla om att ringa på en grannes dörr eller att ringa till polisen då man misstänker att någon i ens område utsätts för våld.
Jag har mött många våldsutsatta som har ställt sig frågande till varför ingen har gjort något för att hjälpa dem.
Jag har vid många olika tillfällen också fått frågor från personer som är anhöriga till personer som är utsatta för våld. Anhöriga som har frågat hur de ska hantera att de vet eller anar att någon de bryr sig om är utsatt för våld. Och det som många av dessa personer har gemensamt är en rädsla för att kränka, för att lägga sig i. Och mitt råd till dessa personer är alltid samma: fråga! Och oavsett svar, visa att du står kvar. Att du finns där i alla lägen.
För just att veta att någon finns där är så otroligt viktigt för en person som utsätts för våld i sin relation. Att bara veta att någon som bryr sig om och vill hjälpa finns där i närheten. Att kunna dela allt det svåra med någon. Att ha någon person som vet gör att det finns någon som man inte behöver hålla uppe en fasad för.
Ett annat råd jag brukar ge är att inte pressa, inte kräva att relationen ska avslutas eller att något snabbt måste ske. För våldsutsatta vet att andra tycker att de ska lämna relationen och det är ofta till mer hjälp att finnas utan att ställa krav.
En del saker tar tid och det kan vara tufft för närstående att acceptera det men man behöver göra det.
Min önskan inför hösten är att fler personer ska våga både se och prata om våld och att det i sin tur ska göra att färre våldsutsatta ska behöva känna sig ensamma i sin situation.