Vi är uppspelta när vi kliver in på kvällens sista utställning. Vi har ätit middag på museet och har sett på otaliga fotografier och reklamtryck och min hjärna är sådär mosig som den kan vara när jag varit i butiker alltför länge. Liksom mätt på intryck.
Vi kliver in i rummet och när jag ser rubriken på utställningen förstår jag att det var denna min kollega tipsade om. Utställningen är döpt efter Martin Luther Kings mest citerade tal och berör ”mod, omtanke och mänskliga rättigheter”.
Ett av fotona avbildar utrikesminister Margot Wallström men henne stöter jag inte på förrän halvvägs in i min vandring.
Jag ser till att läsa alla texter och att se alla människor. Då och då går en ljudslinga i gång och hör jag inte just Margots röst? Personerna jag ser är i olika åldrar, från olika delar av världen, med olika berättelser.
De är allvarliga flickor, årsrika män med tecken på levda liv i ansiktet, kvinnor som ler och kvinnor som vänder ryggen mot bilden. De beskriver världen och jag slås av tanken på hur många människor som liknar dessa vårt klot rymmer. En kämpar för att mobbade och utstötta ska hitta en vän, en kämpar för att homosexuella inte ska avrättas och en tredje tar fajten mot näthatare och vågar använda ord som ”patriarkat” och ”norm” trots att de närmast får anses vara tabubelagda i hennes hemland idag.
Förra veckan blev vi tio miljoner svenskar. Bland dessa tio miljoner gömmer sig individer som du och jag och Zara Larsson och Margot Wallström. Så oerhört många människor som gör skillnad för andra i det stora och lilla. Mormodern som finns där, i lilla hyresrätten i det gröna trähuset, när du inte själv orkar laga mat efter jobbet på Specsavers, han som idogt säljer sin andel av pimpelkort för en liten bys årliga evenemang i nordöstra delarna av landet, ombudsmannen som ibland suckar över omöjliga uppgifter men som ändå, i största hemlighet, njuter av att vara oumbärlig. Svenska hjältar.
Vi möts av rapporter om hur hundratusentals vettskrämda protesterar mot ett nytt styre i ett land som är långt borta men som känns väldigt nära.
Vi hör hatfyllda tal riktas mot grupper som hört dessa tal alltför ofta men som ändå inte vill tro att talaren i fråga snart är en av världens mäktigaste. Vi hör lögner staplas på lögner och vet att det som idag är hot snart är del av en regerings politik.
Inte långt ifrån Margots porträtt hittar jag Jan Eliassons. ”Som diplomat får jag inte bli sömnlös, deprimerad eller förtvivlad. Jag måste förvandla erfarenheten till energi, så att de som åstadkommer eländet inte får mig på knä.”
Lennart kommer fortsätta sälja korten för att Maunu pimpeltävling ska leva kvar. Hans syster kommer fortsätta laga mat till sin dotterdotter och Lasse kommer hjälpa medlemmarna även imorgon. De där goda krafterna finns där – och de är många. Många, många fler än en ynka president i USA.