Vi hade hittat ett youtubeklipp och övat hela morgonen, och helt säkert drivit både mina rumskompisar och grannar till vansinnets gräns, men till slut satt hela texten till Internationalen:
”Wacht auf, Verdammte dieser Erde,
Die stets man noch zum Hunger zwingt…”
Vi skulle fira 1 maj i Tyskland för första gången, och medan vi promenerade upp för Karl Marx Strasse – som gatan händelsevis råkade heta – fortsatte vi att öva de två första verserna, men ganska dämpat, för oss själva.
Innan hade vi varit osäkra på om Internationalen verkligen hade samma roll på 1 maj i Tyskland som i Sverige – hur var det egentligen med minnena från DDR, ville man undvika sången, som en av den gamla regimens symboler?
Det visade sig inte vara ett problem. När tåget äntligen satte sig i rörelse i solskenet sjöngs Internationalen både en, två och fyra gånger – det svåra var bara att vi i villervallan innan avmarsch hade hamnat i en internationell avdelning, som sjöng på engelska, franska och spanska, men inte på tyska.
Allt vårt arbete med att lära oss texten hade – i alla fall för den här gången – varit i onödan, men kanske lärde det också någonting annat: Internationalen är mer än bara ett namn.
I morgon kommer arbetarrörelsen att gå ut på gatorna och demonstrera i Sao Paulo, i Bordeaux och i Överkalix.
Vi kommer att göra det under olika paroller, med olika politiska krav som vi framför på världens alla språk – men vårt budskap kommer att vara ett och detsamma: Lika villkor för alla som arbetar, frihet för alla medborgare och en solidaritet som går över gränserna som skiljer våra länder åt.
På vissa platser har man kommit längre än andra, och på vissa slåss man fortfarande för saker som vi i Sverige tar för givna. Ändå är det samma kamp – och det som gör det här årets 1 maj så speciell är inte bara att vi i höst har ett riksdagsval, som lovar att bli det viktigaste och mest spännande på många år om vi ska vända de senaste årens utveckling mot ökad ojämlikhet.
Det är att vi om bara en månad går till val för att rösta fram EU-parlamentet, har chansen att göra våra röster hörda långt utanför landets gränser och att göra EU till en kraft i kampen för fred och rättvisa över hela världen.
Och när vi i morgon går ut och demonstrerar i hela Sverige, från Malmö till Kiruna, gör vi det inte bara för vår egen skull: Vi gör det för hela världens.
Och inte heller är vi ensamma: Vi gör det tillsammans med hela världen, på alla dess språk.