Jul- och nyårshelgens ledighet och förhoppningsvis trevlighet har bleknat. Nu är det brutal arbetsvardag och mörkertid som gäller.
Ett ljus i januarimörkret kände i alla fall jag när jag tog del av den topp-tio-lista över 2017 års mest sedda tv-program, nota bene linjär-tv (ång-tv som någon snajdig framtidsmänniska formulerade sig).
Glädjen bestod inte i att jag får mina egna högt värderade tittarvanor verifierade. Nej, den här krönikan hyllar trögheten och vårt behov av gemensamma upplevelser, eller referensramar om ni så vill. Varför skulle annars Kalle & Co och Melodifestivalen sopa banan med övrigt tv-utbud? Nästan 4 miljoner tittare slog sig ner i tv-soffan vid ett och samma tillfälle.
Vi vill samlas, vi vill dela upplevelser – även om många älskar att hata Disney-fenomenet på julafton kl 3 och alla artister i Melodifestivalens startfält. Som lök på laxen, nej löjrommen(!) dominerar SVT brutalt genom att inta de sex första platserna över förra årets mest sedda tv-program.
Barack Obama berörda kärnan av vad jag vill belysa i en intervju med David Letterman häromdagen: faran med att vi lever i diametralt olika informationsvärldar.
Amerikaner som konsumerar Fox News lever på en annan planet än de som lyssnar på public service-radio. Konsekvenserna av ett sådant faktum är underskattat.
Därför känner jag hopp när 6 av 10 svenskar (4,5 miljoner!) lyssnar på Sveriges Radio dagligen och att vi har så stort förtroende för Dagens Eko. Fragmentiseringen av medievanor handlar inte bara om valfrihet, det är större värden än så i svaj.
Vi mår bra av att dela upplevelser och reflektera över tillvaron tillsammans med andra, formulera vår oro, uppröras eller glädjas. Så kära tv-tittare och radiolyssnare, var så arga ni vill på public service-utbudet men var så säker: Frånvaron av fri, oberoende journalistik är en mardröm.
En snabb omvärldsblick i Europa räcker för att förstå konsekvenserna. I Polen har regeringen nu till och med vingklippt ett vitalt polskt filminstitut och beställer patriotiska storfilmer om polsk historia. Våjne-våjne, mörkrädd är bara förnamnet.
Vad gör vi då i Norrbotten för att dra vårt strå till den gemensamma stacken?
Vi hoppas att dokumentärfilmen ”Underdogs” drar stor publik. Bänka er framför (ång)tv:n 8 februari kl 20. Där och då får ni möta ett hockeygäng som kämpar inte bara på utan även utanför rinken. Det angår oss alla!