Varför bromsa i uppförsbacken?

Otvivelaktigt är Anders Borg en duktig politiker. Men hans storhet ligger inom området politisk retorik och marknadsföring, inte ekonomi.

"Varför har Anders Borg ett så grundmurat förtroende? Varför litar alla på honom?", undrar statsvetarprofessorn Marie Demker,  Göteborg, med all rätt.

"Varför har Anders Borg ett så grundmurat förtroende? Varför litar alla på honom?", undrar statsvetarprofessorn Marie Demker, Göteborg, med all rätt.

Foto: SOFIE WIKLUND

Politik2011-09-13 06:00
Detta är en ledare. NSD:s ledarredaktion är socialdemokratisk och bildar opinion för arbetarrörelsens grundvärderingar.

"De flesta cyklister lägger i en lättare växel när det börjar gå uppför. Finansminister Anders Borg väljer i stället att bromsa."

Så kommenterar Dagens Industris finansreporter Gunnar Örn det aktuella läget i den ekonomiska politiken.

För att konjunkturnedgången inte ska förstärkas måste, enligt Örn, Riksbanken lämna räntan oförändrad och skatterna sänkas och/eller de offentliga utgifterna öka under 2012.

Med sitt beslut att lämna räntan oförändrad har Riksbanken dragit sitt strå till stacken. Men hur är det med Anders Borg och finanspolitiken?

Kritiken växer mot Anders Borgs motvilja att föra en mer expansiv politik.

Finanspolitiska rådet avgående ordordförande Lars Calmfors säger att han känner oro för att regeringen drar ner på reformambitionerna så mycket att politiken får en åtstramande effekt.

Konjunkturinstitutet anser att ekonomin borde stimuleras nu när konjunkturen vänder neråt. Utrymmet för ofinansierade reformer nästa år är, enligt KI, 30 miljarder kronor, mer än dubbelt så mycket som de summor Anders Borg talar om.

Statsministern och finansministern försöker i sina uttalanden ge sken av att regeringen för en expansiv politik. Men fakta talar ett annat språk visar Ekonomistyrningsverkets (ESV) senaste prognos.

Enligt ESV bidrar regeringens ekonomiska politik för 2012 med en åtstramning - ingen stimulans alltså - på cirka 25 miljarder kronor, motsvarande 0,8 procent av BNP.

Åtstramningen beror bl a på tekniska effekter av rådande budgetregler. Utgifter upphör om inte nya beslut tas, vilket leder till en kontinuerlig automatisk åtstramning.

Till detta kommer att regeringen också fattat aktiva beslut om utgiftsneddragningar. Sammantaget stramar detta åt ekonomin, trots att motsatsen just nu vore det önskvärda.

Bland ekonomer betraktas alltså Anders Borg inte som någon större stjärna. Ändå har han i den allmänna opinionen lyckats skaffa sig ett rykte som extremt kompetent.

Inte ens Socialdemokraterna vågar på allvar ta matchen mot Borg.

Otvivelaktigt är Anders Borg en duktig politiker. Men hans storhet ligger inom området politisk retorik och marknadsföring, inte ekonomi. Det är genom att spelat ut hela sitt register i rollen som ansvarsfull finansminister som hans spar- och försiktighetsmantra vunnit opinionen.

Men det kommer en dag då resultatet av alliansens ekonomiska politik blir ordentligt granskat och då kommer domen att bli hård.

Statsvetaren Marie Demker skriver om Borg på sin blogg "Vänstra stranden":

"Tillväxtprognoserna justeras ned och minen blir allt allvarsammare, men någon förändring i praktiken syns inte. Någon vilja att på ett långsiktigt sätt minska sårbarheten i den svenska ekonomin märks inte. Varför har denne man ett så grundmurat förtroende? Varför litar alla på honom?"

En viktig del av svaret är, tyvärr, att han inte möter någon trovärdig politisk utmaning.