Välfärden är inte gratis

Politik2008-04-11 00:16
Detta är en ledare. NSD:s ledarredaktion är socialdemokratisk och bildar opinion för arbetarrörelsens grundvärderingar.
Nio av tio svenskar föredrar ökad kvalitet i skola, barnomsorg, äldreomsorg och sjukvård framför stora skattesänkningar. Åtta av tio svenskar kan tänka sig att betala högre skatt om det leder till en bättre och rättvisare sjukvård. Resultaten finns i en rykande färsk opinionsundersökning som SKL (Sveriges kommuner och landsting) låtit göra.
Vi får hoppas att det leder till att svenska folket även drar vissa politiska slutsatser i nästa val.

För närvarande styrs Sverige av en regering som gjort frågan om sänkt skattetryck, inte välfärden, till sin högst prioriterade uppgift.
Häromveckan jublade borgerliga ledarskribenter och liberala opinionsbildare, när det kom rapporter om att det svenska skattetrycket nu ligger på 47,8 procent av BNP (bruttonationalprodukten).
Det är en minskning med nästan tre procentenheter sedan 2005. På sikt talar Maud Olofsson, Mats Odell, Fredrik Reinfeldt och andra regeringsföreträdare om att skattetrycket ska ned till 40 procent.

Tre procentenheter är inga felräkningspengar. Det handlar om enorma summor för vård, skola och omsorg.
Mellan 2006 och 2007 (det vill säga första året med borgerligt styre) minskade statens skatteintäkter med hela 65 miljarder kronor, enligt RUT (riksdagens utredningstjänst).
Den typen av kraftiga skattesänkningar urholkar den generella välfärdspolitiken.
Minskade skatteintäkter betyder att det blir mindre pengar för den offentliga sektorn.
Det blir inte fler anställda i vården och omsorgen om man slopar förmögenhetsskatten eller sänker fastighetsskatten i Danderyd, Lidingö och Täby. Det blir inte mer pengar till sjuka, handikappade och förtidspensionärer, om man sänker inkomstskatten för höginkomsttagarna.

När Moderata Samlingspartiet hade sitt hundraårsjubileum år 2004 överlämnade socialdemokraternas partisekreterare Marita Ulvskog den gamla valfilmen "Skattefria Andersson" som present.
Socialdemokraterna tog fram filmen inför valet 1954. Filmens budskap är lika aktuellt 54 år senare.
Folkkäre Stig Järrel (1910-1998) spelade huvudrollen och hjälpte till att åskådliggöra vad som händer om man slopar skatterna.
"Det vore en dröm att slippa alla skatter", säger Järrel som huvudpersonen Skattefria Andersson i filmens inledning.

När "Skattefria Andersson" tar sig en tupplur får han uppleva sin skattefria dröm, men den blir i själva verket en mardröm. Skatterna försvinner, men samtidigt försvinner allt det som skatterna finansierar och som organiseras gemensamt i den offentliga sektorn.
Det betyder inget vatten i kranen, inga vägar, ingen äldreomsorg, sjukvård eller skola.
Skattefria Andersson får betala försvar och polis direkt ur egen ficka när han behöver hjälp. Han får bittert erfara att de privata alternativen svider i plånboken.

I den svenska borgerligheten finns många Skattefria Andersson. Företrädare för alla borgerliga partier har uttalat sig för att sänka skatterna i Sverige till genomsnittet i EU eller OECD. Men de talar aldrig om baksidan av en sådan politik. Sänkta skatter leder ju också till mindre pengar för den offentliga sektorn.
Den svenska välfärdspolitiken är inte gratis. Vill vi ha en bra skolor, äldreboenden och sjukhus måste vi vara beredda att betala relativt höga skatter. Då går det inte att göra lägre skatter till ett självändamål.