Jag har under många år mött väldigt många personer som är eller har varit utsatta för våld av en närstående. Många av dem har frågat sig om de inte hade kunnat förhindra våldet på något sätt. De har med andra ord tagit på sig ansvaret för någon annans handlingar.
Jag vill vara övertydlig med att våld aldrig är den utsattes fel, det är alltid våldsutövaren som bär ansvaret för det.
När man frågar våldutsatta hur de har agerat i situationer när de blivit utsatta för våld så blir svaret ofta att de inte har gjort någonting.
Precis som den kanadensiska forskaren och terapeuten Allan Wade vill jag hävda att alla våldsutsatta gör motstånd mot våldet, varenda en. Motståndet behöver nämligen inte alltid handla om att fysiskt värja sig utan det kan vara subtilt som att exempelvis vända bort blicken och vägra se på förövaren.
Det är av yttersta vikt att den utsatte ser sitt eget motstånd. En våldsutsatt är inget objekt utan ett tänkande och agerande subjekt.
Frågan om motstånd blir särskilt tydlig när det handlar om våldtäkter och andra sexuella övergrepp. Många är gångerna när det diskuterats om hur förövaren i sexualbrott skulle veta att den utsatte inte ville eftersom att hon varken skrek, slog eller försökte komma loss. Och få diskussioner gör mig så trött som denna.
Forskare vid Södersjukhuset och Karolinska institutet har i en studie funnit att så många som 70 procent har fått någon form av frysreaktion och blivit paralyserade under våldtäkten. Jag har samtalat med utsatta som aktivt valt att vara så stilla och så tysta som möjligt på grund av vetskapen om att övergreppet skulle ha blivit mer brutalt och mer långdraget om de hade agerat på ett annat sätt.
Våldsutsatta har ett väl utvecklat säkerhetstänk vilket också tillämpas i dessa situationer.
Kan vi inte vara överens om att det är absurt att en person som utsatts för ett brott ska behöva förklara hur förövaren skulle veta att hon inte samtyckte till övergreppet? Och om vi inte är överens om det, i vilka andra brott skulle vi kunna tillämpa den principen? ”Nä, det kan nog inte klassas som inbrott för de hade ingen tydlig skylt på dörren där det stod att man inte fick bryta upp den”. Eller ”nja, skadegörelse kan vi nog inte kalla det för hur skulle gärningsmannen veta att ägaren inte ville ha sin bil repad?”
Det känns inte rimligt va? Och det är inte rimligt när det gäller sexualbrott heller.