Jag vet inte ens hur många personer utsatta för våld i nära relation jag har mött som har ursäktat sig för att de är röriga, osammanhängande eller glömska. Men de är många. För är det några som är benägna att ursäkta sig själva för allt och inget så är det våldsutsatta. Personer som är vana att bli ifrågasatta, kritiserade och nedvärderade. För allt från deras utseende, deras åsikter och deras sätt att vara till deras yrkesval, deras vänner och deras syn på livet.
Jag harhört många beskrivningar av våld. Det som berört mig mest är berättelserna om hur våld påverkar personer. Kloka, rediga, vuxna personer som inte längre kan inreda ett hem eller komponera en handlingslista.
Varför? För att de under så lång tid inte fått välja utan hela tiden har gjort saker för någon annans skull. I så pass stor utsträckning att den egna viljan och smaken suddats ut.
Och förmågan att ta egna initiativ har tryckts undan eftersom att just egna initiativ är så nära förknippat med att bli utskälld, förlöjligad, slagen eller utsatt för andra typer av bestraffningar. Under de samtalen blir det så ofantligt tydligt vilka konsekvenser våldet har på en människas hela liv.
Våldet kan också påverka på så sätt att en person inte längre känner igen sig själv. Det kan handla om en ordningssam person som plötsligt inte kommer ihåg inbokade tider. Det kan handla om en lugn person som inte längre kan slappna av. Det kan handla om en driven person som förändras till en osäker person som inte tror sig kunna något och därför blir väldigt beroende av andra. Det kan också handla om en känsla av att leva i en bubbla där overklighetskänslorna är många.
Allt det här är normala reaktioner på våld. Det är inte konstigt alls att reagera på att man utsätts för våld. Är det något i detta som är onormalt så är det att vilja utsätta en annan person för våld.
Det finns en oroväckande bred uppfattning om att den som är utsatt själv bär skuld i det som händer, en attityd som kan sammanfattas med ”det är inte ens fel när två träter”. Men vet ni? När det gäller våld så är det ingen annan än den som utövar våldet som bär ansvar för det.
Jag ser absolut ingen poäng med att hitta ursäkter för den våldsutövande personens beteende, däremot tycker jag att alla har ett ansvar att underlätta för våldsutsatta att våga berätta och få den hjälp de har rätt till och det gör vi genom att inte skuldbelägga fel person.