Vågmästeri i Storbritannien
Detta är en ledare. NSD:s ledarredaktion är socialdemokratisk och bildar opinion för arbetarrörelsens grundvärderingar.
De konservativa under den 43-årige David Cameron ligger fortfarande bäst till i opinionsmätningarna, men det brittiska valsystemet med enmansvalkretsar är nyckfullt och ingen undersökning ger Cameron egen majoritet. En massa scenarier är tänkbara, men i de flesta får Storbritannien ett "hängparlament" där liberaldemokraterna blir tungan på vågen.
Historiskt och politiskt står liberaldemokraterna mer till vänster än till höger. Partiet är resultatet av en fusion 1988 av det gamla liberala partiet och SDP (Social Democratic Party), en utbrytning av högersinnade ur Labour 1981. En koalition eller annat samarbete med Labour ligger närmast till hands.
Men detta kan kräva att Labour offrar Gordon Brown. Brown har gjort mycket gott för landet, både som finansminister och statsminister (sedan 2007). Han tillskrivs äran för Storbritanniens starkaste ekonomiska uppgång efter kriget, och han har fått gott betyg för sitt resoluta sätt att hantera finanskrisen. Storbritannien är mindre klassamhälle idag än när Labour tog över 1997.
Men 13 år vid makten tär på krafterna. I valkampanjen har Brown gjort ett trött och defensivt intryck och visat dåligt humör. Drottningen kan - om det finns stöd i de berörda partierna - gå runt problemet genom att t ex utse den unge utrikesministern David Miliband till regeringsbildare.
Miliband anses vara Labours påläggskalv, men han har konkurrenter, och Brown lär inte ge upp ledarskapet frivilligt.
Skulle liberaldemokraterna välja att stödja tories, är det ett tecken på att Cameron lyckats tvätta bort den stämpel av överklassarrogans som Margaret Thatcher gav partiet och efter moderat förebild förvandla de konservativa till ett "Labour light". Men frågan är om det kommer att uppfattas som en förnyelse av Storbritannien att samarbeta med ett gäng politiker som är klippta ur snobbskolan Etons kataloger och dessutom är EU-fientliga.
Det blir en seglats mellan Skylla och Charybdis för vågmästaren Clegg, som desssutom måste försöka få igenom sitt krav på en valreform som ger hans parti en fair chans vid mandatfördelningen nästa gång.