Krisfonder, skuldnedskrivning, bankstöd...
Det är mycket nu i den europeiska ekonomin.
Men trots att allting verkar handla om pengar så är eurokrisen i grunden politisk. Den handlar om hur Europa ska se ut i framtiden.
Tysklands förbundskansler Angela Merkel sa nyligen:
"Misslyckas euron då misslyckas också Europa och det får inte ske."
Visst är den nuvarande krisen en avgörande prövning för det europeiska samarbetet. Men att sätta likhetstecken mellan euron och Europa är att se saken alldeles för snävt.
I viss mån kan man säga att euron redan har misslyckats. Det visar ju krisen och brandkårsutryckningarna.
Men samtidigt är det intensiva räddningsarbetet ett bevis för att det europeiska samarbetet är större än euron.
Lösningen på eurokrisen har en inre tvingande logik.
Hur mycket Tyskland och andra länder än värjer sig mot att ta solidariskt ansvar för krisländerna så är det till slut ofrånkomligt, om euron ska fungera långsiktigt.
Mer av gemensamt agerande i finanspolitiken och budgetpolitiken kommer att krävas, mer av gemensamma institutioner som ges makt att påverka eurozonländernas politik.
Skillnaden mellan att stå utanför euron och att vara med kommer att bli större.
Vi får sannolikt ett A- lag eller en inre kärna av länder som fullt ut deltar i eurosamarbetet och en yttre ring av länder som står utanför den långtgående samordningen.
En sådan utveckling tvingar även oss i Sverige att ta ställning: Vilket Europa vill vi ha? Hur ser vi på Sveriges framtida roll i Europa?
Redan nu kan man höra hur de som pläderade för ett svenskt EMU-deltagande utmålar vår position utanför eurozonen som ett "utanförskap": Vi får inte vara med på euroländernas sammanträden och fatta beslut om sådant som också påverkar oss.
Visst. Men i nuläget ska vi vara innerligt tacksamma för att vi inte är inne i den röran.
På längre sikt då? Ska vi vara med i en inre cirkel eller i en yttre ring?
Vi ska naturligtvis hjälpa euroländerna när så är rimligt och när så behövs. För även Sverige gynnas av en väl fungerande euroekonomi.
Men det finns absolut ingen anledning att stressa för att slippa "hamna utanför".
Att vi stått utanför euron under krisen har varit en tillgång för Sverige, det erkänner även EMU-förespråkarna idag.
Hur ett nytt fungerande regelverk för eurozonen skulle se ut vet ingen idag.
Men sannolikt kräver deltagande i den inre cirkeln en allt starkare samordning av skattepolitik, budgetpolitik, och ekonomisk politik. Mer makt skulle flyttas utanför Sveriges gränser. Den svenska välfärds- och arbetsmarknadsmodellen skulle hamna under press.
Det var det som svenska folket sa nej till 2003. Ingenting talar för att vi behöver ändra den ståndpunkten. Eurokrisen har snarare stärkt argumenten.
Europa är mer än euron. Vi kan vara goda i européer utan att delta i ett långtgående monetärt samarbete.