Vad är en rimlig lön för arbete? Vad är en VD värd?
Frågan aktualiseras återigen sedan tillträdande Electrolux-chefen, amerikanen Keith McLoughlin tilldelats en ersättning på 79 miljoner kronor 2011 (för tydlighetens skull: det mesta av den summan är dock inte lön utan avsättningar till pension).
Själv har jag samtidigt arbetat med LO-Tidningens årliga genomgång av vd-lönerna på Sveriges hundra största företag.
Resultatet visar att genomsnittsinkomsten för VD på dessa företag 2009 låg på 8,5 miljoner kronor. Medianinkomsten (hälften direktörer under och hälften över den inkomsten) låg på 6,6 miljoner kronor.
Satt i relation till hur mycket en genomsnittlig industriarbetare tjänade under samma tid (277 000 kronor) uppgick alltså VD-inkomsten till 31 industriarbetarlöner.
Om vi jämför några år tillbaka i tiden tjänade direktörerna på de 100 största företagen betydligt mindre. 22 industriarbetarlöner 2002 och 25 industriarbetarlöner 2003. 2006-2007 nåddes den hittills högsta punkten, 34 industriarbetarlöner. Därefter har ökningstakten från början av decenniet alltså bromsat in.
Men är nivån rimlig?
Under 1970- och 1980-talen var lönegapet mellan direktörerna och de anställda i Sverige betydligt mindre än i andra länder. Medan svenska direktörer tjänade 10 gånger mer än en industriarbetare låg vd-lönerna i USA och Storbritannien på minst det dubbla.
Nu har lönenivåerna skruvats upp på alla håll. I USA tjänar cheferna på de allra största företagen 300 gånger mer än vanlig arbetare.
Så stort är inte gapet i Sverige. Men Keith McLoughlins ersättning ligger inte långt därifrån.
Var gränsen går för det rättvisa och rimliga är svårt att säga. Det är lättare att peka ut vad som är orättvist och orimligt.
300 och 100 arbetarlöner är förstås definitivt det. Men även ett gap på 30 löner tycker jag är i överkant.
Svenska folket är ett jämlikhetsälskande folk, sägs det, och opinionsundersökningar bekräftar att vi inte vill ha för stora löneskillnader.
Borgerliga debattörer sprider ofta vulgäruppfattningen att människor till vänster på den politiska åsiktsskalan skulle förorda att alla har lika hög lön.
Det är naturligtvis rent trams.
Däremot tycker många människor - och inte bara de som ligger till vänster om mitten - att löneskillnader måste vara rimliga.
Den som gör en extra insats, den som tar på sig ett extra ansvar ska naturligtvis belönas. Men belöningen måste vara rimlig och rättvis och stå i proportion till arbetsinsatsen och andra ersättningar.
Det verkar delar av svenskt näringsliv idag ha svårt att fatta.
Extra knepigt blir det förstås när svensk och amerikansk lönekultur krockar, som i fallet Electrolux.
Men det behöver inte vara svårare än med EU:s utstationeringsdirektiv. Arbetare som kommer till Sverige ska ha svensk lön och svenska villkor.
Detsamma borde gälla även amerikanska direktörer.