Hittills har den nya socialdemokratiska partiledningen traskat försiktigt patrull efter finansminister Anders Borg.
Möjligen klokt att inte rusa iväg innan man hunnit bli varm i kläderna. Men kraven på att formulera en egen ekonomisk politik ökar med tiden.
I dagarna utkommer boken "Åter till full sysselsättning"( Tiden debatt) skriven av ekonomerna Stefan Carlén och Christer Persson.
Ett huvudtema i boken är att Socialdemokraterna måste leverera ett tydligt systemkritiskt alternativ när det gäller en efterfrågehöjande aktiv ekonomisk politik.
"Tyvärr kan vi konstatera att målet om full sysselsättning i praktiken har devalverats inom arbetarrörelsen. I dagsläget ser vi ingen trovärdig politik för att nå full sysselsättning", skriver författarna i några skarpa formuleringar.
Siffrorna talar ett tydligt språk: Arbetslösheten har inte legat under 6 procent någon gång de senaste decennierna. Sverige har idag 400 000 färre jobb än vad som vore potentiellt möjligt, enligt författarna.
Carlén/Persson pekar ut det ekonomisk-politiska tänkande som etablerades i början av 1990-talet som huvudorsaken till att arbetslösheten bitit sig fast.
Ekonomer och politiker prioriterade ned målet full sysselsättning och fokuserade på inflationsbekämpning.
Försämringen av arbetsmarknadsläget förstärktes av förskjutningar inom den kapitalistiska ekonomin, med allt större fokus på kortsiktig avkastning och finansiella transaktioner.
Att hålla koll på prisökningarna är inte fel - en politik som nonchalerar inflationsproblemet får förr eller senare problem med tillväxt och sysselsättning. Men politiken får slagsida om prisstabilitet ges en för dominerande plats.
Alliansregeringen har satsat allt på utbudspolitik och det har inte fungerat.
En verkligt tillväxtfrämjande ekonomisk politik kräver åtgärder både för ökat utbud och ökad efterfrågan
Carlén/Persson argumenterar för att överskottsmålet i budgeten ska avskaffas för att frigöra 35 miljarder kronor årligen till satsningar på t ex infrastruktur, bostadsbyggande och miljöomställning.
Det är inte orimligt att säga farväl till överskottsmålet. Författarna visar att den offentliga skulden mycket väl kan minska som andel av BNP även utan årliga överskott.
Men finanspolitiska åtgärder blir verkningslösa om inte samtidigt penningpolitiken anpassas. Detta problem förbigår Carlén/Persson tyvärr i boken.
Oavsett vilken väg man väljer är ambitionsnivån avgörande. Ska Socialdemokraterna kunna återge Sverige full sysselsättning måste det till ett ekonomisk-politiskt omtänkande.
"Åter till full sysselsättning" erbjuder långt ifrån alla svar.
Men boken innehåller en nyttig genomgång av hur dagens politik växt fram och hel del idéer som Socialdemokraterna, både partiledning och medlemmar, kan ha nytta av i diskussionen om en alternativ ekonomisk politik.