Utsatt grupp hamnar i kläm
Detta är en ledare. NSD:s ledarredaktion är socialdemokratisk och bildar opinion för arbetarrörelsens grundvärderingar.
Tanken med aktivitetsersättningen för unga funktionshindrade är att den ska fylla på inkomsten för den som tid de inte kan arbeta.
I en intervju med Sveriges Radio berättar Annika Lundborg, som har reumatism, att hon inte kan jobba 100 procent.
"Annars orkar jag inte och hinner jag inte med läkarbesök, behandlingar och skjukgymnastik", säger hon.
I ett mejl till NSD:s ledarredaktion berättar en mamma att aktivitetsersättningen varit ovärderlig för hennes dotter.
"Hon har gått i gymnasiesärskolan på grund av ett intellektuellt funktionshinder, men har därefter fått möjlighet att läsa in gymnasiekompetens på folkhögskolan utan att ta studielån. Hon kommer aldrig att läsa på högskolan, men hon har fått ett starkare självförtroende av att veta att hon klarat av folkhögskolestudier. Nu får hon behålla aktivitetsersättningen medan hon praktiserar på deltid i en butik. Det kan bli början till en anställning för henne och under tiden lever hon ett gott liv utan att behöva gå till socialbyrån", skriver hon.
"Dessa ungdomar kommer aldrig att få höga löner eller ha så långa sammanhängande anställningar att de hinner skrapa ihop till en bra A-kassa. Aktivitetsersättningen är deras möjlighet att få prova på olika inriktningar i sin egen takt och få flytta hemifrån och bygga upp en självständigt tillvaro", konstaterar mamman.
I Sverige finns omkring 24 000 personer under 30 år som får aktivitetsersättning. Det är ingen stor och röststark grupp i samhället. Men det är en grupp som verkligen behöver samhällets stöd.
Aktivitetetsersättningen och liknande insatser är en förutsättning för att de överhuvudtaget ska kunna få en försörjning och en plats i arbetslivet.
Arbetslinjen är en vacker idé. Men den förutsätter att politiker och myndigheter begriper att alla inte är stöpta i samma form. Alla är inte superproduktiv arbetskraft.
En del kan bara jobba några timmar per dag. Många behöver anpassade arbetsuppgifter som gör att de kan arbeta efter sina egna förutsättningar och sin egen förmåga.
Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) är oroade för att utredningens förslag kommer att leda till ökade kostnader för kommunerna. Det är en högst befogad oro.
Slopar man aktivitetsersättningen för unga funktionshindrade blir det i slutändan kommunerna som får ta hand om försörjningen och ansvaret. Då växer socialbidragskostnaderna ännu en gång. Det kan knappast vara en önskvärd utveckling.
Allra minst är det en lösning på problemen för unga funktionshindrade att göras till passiva socialbidragstagare.
Hittills har det varit liten debatt om utredningens förslag (SOU 2008:102 ). Men det är verkligen hög tid att diskutera konsekvenserna.
Slopad aktivitetsersättning skapar inte fler jobb och en bättre tilvaro för unga som har funktionsnedsättningar.