Det är så vackert att det nästan gör ont. Det blåsvarta vattnet ligger spegelblankt, grönskan spirar och de omringande bergen gör landskapet dramatiskt.
Vetskapen om vad som utspelat sig i denna idyll är smärtsam men samtidigt fullständigt obegriplig. Det är med en känsla av ödmjukhet och allvar jag stiger ombord på den välkända lilla båten som tar mig ut till Utøya.
Tillsammans med ett 90-tal deltagare från världens alla hörn ska jag delta i en internationell konferens om demokratistöd till politiska partier.
Demokratiutveckling har länge varit en viktig del av internationellt utvecklingssamarbete men de politiska partierna har sällan stått i fokus.
Under decennier har biståndet fokuserat på utvecklingen av ett starkt civilsamhälle och på demokratiska institutioner som parlament, myndigheter och rättsväsende. Men de aktörer som förväntas omsätta folkets vilja till lagar och reformer glöms ofta bort, ändå är de politiska partierna ofta den svagaste länken i framväxande demokratier.
Allt oftareär detta sant också i etablerade demokratier. Antalet medlemmar i politiska partier sjunker. Populistiska alternativ framstår för många väljare alltmer intressanta. Föraktet för det ”politiska etablissemanget” växer.
De politiska partierna riskerar att utvecklas till en klubb för få och behöver hitta nya vägar för att hitta det breda engagemanget och intresset hos väljarna. Det handlar om legitimitet och representativitet – två av demokratins hörnstenar.
I denna utmaning möts etablerade och nya demokratier. Det talas om en demokratins kris och det handlar i mycket om de etablerade partiernas kris.
Enligt det amerikanska forskningsinstitutet Freedom House har antalet demokratier i världen mer än dubblerats de senaste 40 åren. Samtidigt ser vi att civilsamhällets möjligheter att verka fritt krymper. Inte minst för politisk opposition.
Auktoritära ledare stiftar lagar som begränsar fundamentala politiska och mänskliga rättigheter som organisations- och mötesfrihet. Det handlar om makt – och kanske mer specifikt om rädslan att förlora makten och de privilegier som följer. Respekten för demokratins spelregler brister.
Men vi ska inte glömma att dessa lagar stiftas av politiker, och kan ändras av politiker. Därför är de politiska partierna nyckeln till demokratisk utveckling och förtjänar således mer fokus inom utvecklingssamarbetet.
Attacken på Utøya var en attack på demokratin. En galnings verk som visar att inte heller i våra samhällen ska demokratin tas för given. På ön pågår nu ett febrilt arbete med att utveckla en ny konferensanläggning och ett lärcenter för ungdomar. Visionen är att återerövra en plats där norska ungdomar i årtionden gemensamt utvecklat framtiden. Kampen om demokratin utkämpas varje dag, i Syrien, i Ryssland, i Egypten – och på Utøya.