Min mormors mor var lärarinna. Hon utbildade sig trots att hon växt upp under fattiga förhållanden i Pajala, i en tid långt före studiemedelssystemen.
Hon lyckades tack vare att hennes syster kunde skicka hem pengar efter att ha utvandrat till Amerika.
I min släkt har vi flera som valt läraryrket. Min syster ringde mig för en tid sedan med en glad nyhet, att en av hennes mentorselever hade fått uppehållstillstånd.
På gammelmormors tid var det Sverige man lämnade för att skapa sig ett bättre liv. Idag är det Sverige som kan vara en fristad för unga och vuxna som tvingats på flykt.
Min systers elev är inte den enda som nås av det glada beskedet om att få stanna i Sverige.
Efter en lång tids ovisshet slogs det nyligen fast av Migrationsöverdomstolen att den så kallade gymnasielagen ska tillämpas. Lagen ger en begränsad grupp unga möjligheten att stanna i Sverige och studera på gymnasiet.
Att politikerna klubbade lagen var bra, men den kom till under en tid av allt hårdare tag i migrationspolitiken. Därför har den flera luckor som nu visar sig, bland annat i form av unga människor som fått uppehållstillstånd men som saknar någonstans att bo.
Jag tänker på de gymnasieelever som inte hade turen att hamna i en kommun som valt att ta ansvar och täcka upp för just den luckan i lagen. Utan någonstans att kalla hem kommer de att få svårt att klara studierna. Inte på grund av bristande motivation, kärleksbekymmer, eller annat som kanske är vanligt i den åldern.
Utan för att det sannolikt är svårt att skriva ett godkänt nationellt prov om du inte har ett stabilt boende och får ägna din tid till att leta någonstans att bo, kanske för en natt i taget.
I debatten hör jag ibland hur ansvarstagande likställs med hårda krav och korta uppehållstillstånd.
Jag önskar att det uppskruvade tonläget på migrationsområdet får ett slut. Istället ska vi fokusera på att göra allt vi kan för att ge människor möjligheter att lyckas. Vi ska ta tillvara på de här ungdomarnas drivkraft och potential.
Till alla er som öppnat upp era hem, som bidrar med er tid och hjälper till att göra det ni kan för att välkomna de nya svenskar som kommit till Norrbotten: ni är hjältar! Också ni som i ert arbete på skolor, i socialtjänsten och på andra ställen möter dessa ungdomar och gör allt för att de ska känna sig trygga och få de bästa förutsättningarna i vårt län – tack för era avgörande arbetsinsatser!
Ni visar varje dag att vi inte behöver välja mellan att agera medmänskligt eller ansvarstagande. Tvärt om så är det medmänsklighet som får integration att fungera och som ger oss människor möjlighet att lyckas!