"Att ungdomsarbetslösheten i Sverige skulle ligga på 25 procent är en myt."
Påståendet dyker upp med jämna mellanrum på borgerliga ledarsidor, men har också framförts av Arbetsförmedlingens chef Angeles Bermudez-Svankvist.
Socialdemokraternas ekonomiska talesperson, Magdalena Andersson, har fått kritik när hon talat om 25 procents ungdomsarbetslöshet.
Ändå är det ju sant.
Sveriges officiella arbetslöshetstal tas fram av Statistiska Centralbyrån och bygger på en undersökning där drygt 20 000 personer intervjuas.
Arbetslösheten i åldersgruppen 15-24 år var enligt den undersökningen ännu lite högre i maj, 28 procent.
Det är det officiella måttet, som går att jämföra med andra länder och därför används av internationella organisationer som EU och OECD.
Så långt inga konstigheter.
Magdalena Andersson och andra som påstår att ungdomsarbetslösheten i Sverige är i storleksordningen 25 procent har alltså rätt.
Men det finns anledning att vara varsam med både siffror och ord när man talar om ungdomsarbetslöshet.
Det största och vanligaste felet är att påstå att "en fjärdedel av alla unga" går utan jobb.
Det är inte korrekt.
Arbetslöshetstalet räknas nämligen inte på alla unga utan bara på dem som "ingår i arbetskraften", d v s är sysselsatta eller söker jobb. Och eftersom de flesta unga går i skolan ingår de heller inte i arbetskraften.
I maj gick 176 000 unga utan jobb, vilket motsvarar c:a 14 procent av alla unga.
Samtidigt tar SCB:s statistik inte hänsyn till att många av de unga arbetssökande - drygt hälften - också heltidsstuderar.
De räknas som arbetslösa trots att de kanske bara söker ett extraknäck eller ett sommarjobb.
Räknas de heltidsstuderande bort hamnar vi på 11 procent av arbetskraften, eller 5,6 procent av alla i åldern 15-24 år, som är utan jobb.
För att ytterligare komplicera saken finns även tecken som antyder att problemets vidd i vissa grupper är underskattat.
Vi har t ex omkring 60 000 ungdomar som varken jobbar eller studerar. En del av dem är säkert frivilligt i den situationen, medan andra verkligen behöver hjälp att få ett jobb.
Kontentan blir att olika siffror är intressanta för olika ändamål. Vilket arbetslöshetstal vi bör använda beror på vad som diskuteras.
Vill vi ha ett övergripande, internationellt jämförbart mått, på arbetsmarknadens styrka för ungdomar är SCB:s arbetslöshetstal på 25-procentsnivån det mest relevanta.
Vill vi däremot veta hur många som är i akut behov av hjälp så är det snarare de 11 procent icke heltidsstuderande arbetslösa som står i fokus. Framför allt de unga arbetslösa utan gymnasieutbildning som riskerar att stå utanför arbetsmarknaden länge.
Hur man än vrider och vänder på saken är det alldeles för många unga som går utan jobb. En siffra som dessutom ökat sedan alliansregeringen tillträdde.