Underskottsfobin
Låt inte Anders Borgs definition av ansvarsfulla statsfinanser bli än mer dominerande i debatten.
Detta är en ledare. NSD:s ledarredaktion är socialdemokratisk och bildar opinion för arbetarrörelsens grundvärderingar.
Det innehöll till mångas förvåning inte reformlöften utan en detaljerad plan med besparingar på 61 miljarder kronor.
Den socialdemokratiska oppositionen gick till val på att ta ansvar för de offentliga finanserna. En oväntad och oprövad strategi, som dock gick hem.
Socialdemokraterna vann valet och genomförde sedan i regeringsställning den besvärliga budgetsanering som lade grunden för dagens starka statsfinanser.
Blivande finansministern Göran Persson stod personligen för mycket av den här politiken.
Göran Persson anser att det inte finns någon grundläggande skillnad mellan en familjeekonomi och en stats ekonomi. I båda fallen är den gyllene regeln att inkomsterna ska vara lite större än utgifterna.
I grunden är det en sund syn. De ihopskrapade överskotten i de offentliga finanserna har hjälpt Sverige att klara den nu aktuella krisen utan alltför stora underskott.
Men för en stat kan inte budgetperspektivet vara det enda som gäller. Staten har ett bredare ansvar för ekonomin.
I ett läge då ekonomin går ned i en lågkonjunktur, då företag och hushåll håller igen på grund av de dåliga tiderna, måste den offentliga sektorn vara motorn i ekonomin.
Om inte det offentliga då tar på sig underskott förvärras krisen. Sådana underskott är både naturliga och nödvändiga.
Därför är den retorik som i varje läge talar mot budgetunderskott alldeles för enkel. Det finns ett pris också för en sådan politik.
Internationellt pågår nu en debatt om hur snabbt stater ska skära ned på de underskott som uppstått under finanskrisen.
Underskottshökarna dominerar och vill ha hård och snabb åtstramning utan hänsyn till konsekvenserna för jobb och välfärd.
Duvorna menar att en åtstramning nu kommer alldeles för tidigt. Uppgången riskerar att strypas i sin linda.
Nobelpristagaren och ekonomen Paul Krugman har riktat svidande kritik mot den här underskottsfobin och betecknar den som ett utslag av "yttersta dåraktighet".
Här hemma i Sverige har Anders Borg vid upprepade tillfällen låtit budgetsaldot gå före jobben.
Men Socialdemokraterna verkar också ha fått en släng av underskottsfobin.
Gång efter annan bedyrar man sin uppställning bakom samma "ansvarsfulla" budgetpolitik som regeringen.
I vårens budgetmotion berömde sig de rödgröna till och med över att ha ett större saldo än regeringen.
Men tänk vilken politisk och pedagogisk poäng det hade varit om de rödgröna istället gjort en större jobbsatsning och låtit budgetunderskottet bli något högre.
Genom att lägga sig så nära regeringens budgetpolitik blir S-alternativet mindre tydligt. Risken är stor att Anders Borg definition av ansvarsfulla statsfinanser blir än mer dominerande i debatten.
Och blir det ett budgetval lär oppositionen, till skillnad från 1994, inte vinna det.