Det har varit en minst sagt intressant tid i Skatteutskottet de senaste månaderna, dels för arbetet med vårbudget men också för att det under en tid präglats av avslöjanden om internationellt skattefiffel – en fråga vi arbetar intensivt med, och varav några fall rör kollegor och tidigare medarbetare till moderatledningen.
Tystnaden från Anna Kinberg Batra och Ulf Kristersson kan beskrivas som monumental, man skulle kunnat höra en knappnål falla.
Ända tills budgeten presenterades, då de plötsligt uttrycker sin djupa oro – över att välfärden ska få fler anställda.
”Regeringen släpper systematiskt greppet om offentliga finanser”, sa Ulf Kristersson när han kommenterade att regeringen avser att förstärka kommunernas budget med tio miljarder årligen för att ge möjlighet till fler anställda och ökad kvalitet i skola, förskola och äldrevård.
Regeringen, som Ulf Kristersson själv satt i, lyckades på åtta år vände ett överskott på 67 miljarder kronor till ett underskott på 61 miljarder kronor.
Främst genom att låna pengar till skattesänkningar där störst del gick till högavlönade.
Han borde för sin egen trovärdighets skull visa respekt för Magdalena Andersson som efter bara ett och ett halvt år mer än halverat underskottet som Moderaterna lämnade över.
Jag kräver inte att Ulf Kristersson ska skicka en blomma men ett visst mått av hederlighet i debatten vore klädsamt hos en förtroendevald.
Därför borde han hålla sig för god för att anklaga regeringen för att överge ”krona-för-krona-principen” eftersom hans egen regering inte under något av de år de satt vid makten begagnade sig av den.
Det är självklart rätt att vädra sin kritik mot förslag som man inte gillar. Men Kristerssons hyckleri retar mig
Jag tror honom när han säger att han inte anser att det är prioriterat att anställa fler i välfärden. Jag tror inte på att anledningen är oro för underskott.
Kristersson var ju själv med och grävde hålet i statsfinanserna, han vet att de nu minskar men framför allt har han presenterat förslag om ytterligare skattesänkningar i miljardklassen.
Det får mig att misstänka att det som i själva verket oroar Kristersson är att vi nu har en budget som fördelar mer pengar till undersköterskor än miljonärer.
Det låter bara inte lika snyggt som ”Regeringen släpper systematiskt greppet om offentliga finanser”.
”Obegripligt obekymrade” ansåg sig Kristersson också kunna säga om regeringen.
Ulf, vi har varit bekymrade. Mycket bekymrade. I åtta år. Nu gör vi något åt saken.