Tufft för Norrbotniabanan
Kommunikationsminister Åsa Torstensson (C) ger inga klara besked om Norrbotniabanan.
STOCKHOLM 20090326 Infrastrukturminister Åsa Torstensson hålller pressträff med anledning av regeringens förlsag om att avskaffa SJ:s monopol på privata tågresor i sverige. Foto: Pontus Lundahl / SCANPIX / Kod 10050
Foto: PONTUS LUNDAHL / SCANPIX /
Detta är en ledare. NSD:s ledarredaktion är socialdemokratisk och bildar opinion för arbetarrörelsens grundvärderingar.
Torstenssons svar i riksdagen gjorde ingen klokare.
Hon talade vackert om att Norrbotniabanan är "viktig för svensk basindustri". Men när det kom till själva frågan talade hon bara om Banverkets ansvar. Hon gav inget besked om regeringens inställning.
Det är ett icke-besked som oroar. Om det ska bli en Norrbotniabanan, krävs tydliga pekpinnar från regeringen till Banverket.
Ansvariga statsråd kan inte bara mumla i skägget och komma med dunkla besked. Det krävs en politisk viljeinriktning.
Trafikverken (Vägverket och Banverket) utarbetar just nu sina förslag för den nationella infastrukturplanen. 2 september ska förslagen överlämnas till regeringen. Sedan blir det en kort remissomgång innan regeringen slutgiltigt fastställer planen för perioden 2010-2021.
Det som hittills har läckt ut från trafikverken är ingen kul läsning. I april rapporterade länsmedierna om att Norrbotniabanan inte finns med i Banverkets underlag. Andra projekt står högre på dagordningen.
Miljöpartiets Peter Eriksson verkar få fog för sina farhågor i NSD direkt efter förra valet.
"Mycket talar nu för att Norrbotniabanan slutar som en motorväg runt Stockholm", förutspådde Peter Eriksson i NSD redan 7 oktober 2006.
Den blå alliansregeringen har helt enkelt andra prioriteringar än den tidigare rödgröna riksdagsmajoriteten.
Onsdag 4 oktober 2002 stapplade dåvarande statsministern Göran Persson (S), tidigare Vänsterledaren Gudrun Schyman och Miljöpartiets språkrör Peter Eriksson ut från ett rum i Rosenbad.
Efter flera dagars tuffa förhandlingar var de rödgröna partierna överens om "121 punkter för ett tryggare, rättvisare och grönare Sverige".
En av punkterna var Norrbotniabanan.
På sidan 9 i uppgörelsen slog de rödgröna partierna fast följande: "Norrbotniabanan skall byggas. Planeringen påskyndas. Underlag för ställningstagande ska föreligga den 1 mars 2003".
Dessa ord i den rödgröna uppgörelsen 4 oktober 2002 innebar det stora genombrottet för Norrbotniabanan.
Under lång tid hade Peter Roslund, Peter Eriksson, Lorentz Andersson och andra politiker i norr argumenterat för en ny kustjärnväg. I oktober 2002 blev förslaget del av en central politisk överenskommelse mellan en majoritet av riksdagens partier.
Det var inte alla som gillade beskedet. Storstadsmedierna, borgerliga politiker och även del socialdemokratiska debattörer påbörjade genast ett krypskytte mot Norrbotniabanan. Projektet beskrevs som ett grönt hugskott och som ett ogenomtänkt glesbygdsprojekt för att hålla ödebygder under armarna.
Den rödgröna majoriteten stod dock på sig. Statsminister Göran Persson (S) pekade med hela handen till Banverket. Verket gavs i uppdrag att utreda projektet.
Studien visade också att Norrbotniabanan är samhällsekonomiskt lönsamt.
Under 2004 och 2005 kunde sedan planerings- och projekteringsarbetet pågå i lugn och ro.
Den politiska laddningen avtog.
Men lugnet varade tyvärr inte länge. I november 2005 började förpostfäktningarna inför valet 2006.
SJ:s styrelseordförande, tillika förre Moderatledaren Ulf Adelsohn, gick ut och kritiserade Botniabanan och Norrbotniabanan.
Använd pengarna i storstadsregionerna istället, krävde Adelsohn. Dagens Nyheter och andra borgerliga ledarsidor hakade på.
Strategin var tydlig. Kritiken mot Norrbotniabanan användes för att vinna borgerliga röster i Stockholm och hos stressade storstadsbor som var kritiska mot verkliga eller förmenta brister i kollektivtrafiken. Satsningen i norr blev ett politiskt slagträ mot S-regeringen inför valet 2006.
När de borgerliga partiledarna besökte Luleå 7 mars 2006, det vill säga ett halvår före förra valet, var det uppenbart att deras intresse för Norrbotniabanan var ljumt.
De presenterade en regionalpolitisk rapport med rubriken "Förnyelsepolitik för hela Sverige", men Norrbotniabanan nämndes inte med en stavelse i hela rapporten.
Därför är nedprioriteringen av Norrbotniabanan under den borgerliga regeringen egentligen inte förvånande. Men den gör inte saken mindre allvarlig.
Det är fortfarande lika viktigt att utveckla järnvägstrafiken längs Norrlandskusten. Det är angeläget att SSAB, Billerud, Boliden, SCA och andra tunga industrier i norr får tillgång till bättre och effektivare kommunikationer.
Därför borde Åsa Torstensson och hennes regeringskompisar tänka om.