Tuffa tider för facket
Detta är en ledare. NSD:s ledarredaktion är socialdemokratisk och bildar opinion för arbetarrörelsens grundvärderingar.
Det blir en avtalsrörelse utöver det vanliga. Löner och andra arbetsvillkor ska manglas fram för 3,5 miljoner tjänstemän och arbetare. Fack, arbetsgivare och det statliga medlingsinstitutet kommer att ställas inför stora prövningar.
På arbetsgivarsidan vädrar man morgonluft. Den stigande arbetslösheten betyder att det är arbetsgivarnas marknad. Hög arbetslöshet innebär alltid att det är lättare att hålla tillbaka krav på förbättringar.
Samtidigt känner Svenskt Näringsliv och andra arbetsgivarorganisationer politiskt stöd för sina krav. En rad politiska beslut har haft udden riktad direkt mot löntagarorganisationerna (till exempel ingreppen i a-kassan, nedläggningen av Arbetslivinsitutet och neddragningar av arbetsmiljöinspektionen).
Nu försöker Urban Bäckström, vd för Svenskt Näringsliv (tidigare M-politiker), flytta fram positonerna ytterligare.
Bäckström kräver bland annat ingrepp i strejkrätten, försämringar i lagen om anställningsskydd, mildare straff vid arbetsmiljöbrott och försvagat fackligt inflytande över vem som ska vara skyddsombud på arbetsplatsen. Facket ska kväsas och tämjas.
Man skulle kunna förstå denna inställning om den svenska fackföreningsrörelsen var ett gäng okänsliga busar utan förståelse för näringslivets konkurrensvillkor. Men LO, TCO och Saco är ansvarstagande organisationer.
Sverige tillhör de länder i Europa som har minst arbetskonflikter. Lönebildningen har under det senaste decenniet hållit sig inom de samhällsekonomiska ramarna.
Snarare är det väl så att Urban Bäckströms inställning kan bli kontraproduktiv och bädda för militantare tongångar .
Om löntagarna uppfattar att det inte lönar sig att samtala och förhandla - och dessutom saknar politiskt stöd - kan det leda till fler konflikter och hätskare tongångar på arbetsmarknaden.