Tidningarnas framtid är upp till oss

Emilia Töyrä, Kiruna, och övriga S-riksdagsledamöter från Norrbotten skriver regelbundet i NSD.

Emilia Töyrä, Kiruna, och övriga S-riksdagsledamöter från Norrbotten skriver regelbundet i NSD.

Foto: Linnea Bergenudd

Politik2015-11-24 06:00
Detta är en ledare. NSD:s ledarredaktion är socialdemokratisk och bildar opinion för arbetarrörelsens grundvärderingar.

Tidningsbranschen mår dåligt. Lokala journalister måste behärska även fotografering idag för tjänster dras in och fler ska göra mer.

Färre journalister är heltidsanställda av tidningen de skriver för, de får komma in på otrygga anställningar som inom mediebranschen har ett något finare namn, ”frilans”.

Det är flexibelt för arbetsgivaren så det bara sjunger om det, skriv något obekvämt och du ryker.

Lokala bevakningen försvinner allt mer med färre som kan göra just det: bevaka, granska. Sverige krymper och snart får bara riktigt stora nyheter plats i media, om det inte sker i en stor region. Vi har sett tendenserna redan tidigare, där många journalister (och läsare) finns, finns också nyheterna. Gruvan i Kaunisvaara fick små notiser, samtidigt som datahallarna i Luleå fick mittuppslag.

Det är klart att en skildrar den verklighet en själv känner till – och att det plötsligt blev ett uppsving i Pajala var det väl kanske ingen som riktigt trodde på och därför inte vågade skriva om.

Ska du överleva i dagens medievärld, ska du finnas på nätet. Men vi läsare vill inte betala för det vi läser på nätet, för det har vi hittills inte behövt göra. Du inför betalväggar så att alla nyheter inte går att läsa gratis.

Läsarna byter nyhetskälla och tar del av nyheterna någon annanstans, någonstans där det är gratis. Läsarna får därmed inte läsa om det som sker i Överkalix, för vilken annan media tar upp Överkalix än länets? Överkalix finns nog inte ens i riksmedia.

Det finns andra som kommit att ta medias plats. Hemsidor som utger sig för att vara nyhetssidor och som ser väldigt lika ut.

Sidor som, till skillnad från tidningen du nu läser, inte har någon ansvarig utgivare, som inte behöver följa de pressetiska råden och som finns för att få ut en åsikt – vilken den än är. Sidor som inte har något intresse av att neutralt skildra samhället och dess tendenser.

Tidningarnas betalande läsare dör ut. Bokstavligt talat. De som fortfarande betalar för en prenumeration närmar sig pensionsåldern, eller har passerat den. Är då dagstidningarna också utdöende? Kommer vi få läsa om lokala händelser i Jokkmokk om tiotalet år? Eller hänvisas vi till diverse oseriösa aktörer på nätet eller rentav hörsägen?

Det är lite upp till oss själva.

Dagspressen kom till för att vi inte skulle tvingas förlita oss till rykten, för att alla skulle få ta del av vad som skedde i samhället, på lika villkor. Den var en viktig demokratibärare. Det är den ännu. Det är bara det att vi tror att demokratin idag är självklar, att den inte behöver försvaras.

Demokratin behöver försvaras, speciellt då vi tar den för given.

Utan att avslöja för mycket för eventuella närstående som läser detta, tror jag att årets julklapp blir tidningsprenumerationer för min del. I demokratins namn.