Den 24 mars hålls det val i svenskarnas turistparadis. Inte för att de som reser dit brukar vara särskilt intresserade, men i Thailand är det förstås en stor sak.
I och med valet upphör den längsta perioden av militärdiktatur som Thailand har upplevt i modern tid.
Fast det är egentligen fel att säga att militärstyret upphör. Sedan den senaste militärkuppen 2014 har landets generaler gjort allt de kan för att försäkra sig om att de kommer behålla den verkliga makten, oberoende av hur det går i valet.
Skälet är att militärens främsta rival, Thaksin Shinawatra, vunnit alla demokratiska val sedan 2001. Först av egen kraft. Sedan, när han drivits i exil av militären, tog hans syster över och vann det senaste demokratiska valet.
Syskonen Shinawatra är inte heller några demokrater av rang, men de har vunnit folkets stöd, inte minst de fattiga i landets norra delar.
Deras valsegrar utmanade militären, som länge styrt landet från kulisserna.
Därför blev det en militärkupp. Först 2006. Sedan 2014.
Nu har Thailand fått en ny grundlag, specialkonstruerad för att hålla alla oppositionspartier borta från makten.
I den nya konstitutionen har landets senat fått ett avgörande inflytande. Och senaten utses inte i allmänna val. Den är redan tillsatt av juntan.
Militären har även tagit över allt fler poster och tjänster i den offentliga sektorn.
Civilsamhället och demokratiska organisationer har fått svårare att arbeta och pressen har fått stramare tyglar. Journalister som granskat och kritiserat juntan har åtalats, ofta med ursäkten att de kritiserat kungahuset och därmed brutit mot landets hårda majestätslagar.
Så kan man släppa fram en civil regering men ändå behålla makten.
Det blir med andra ord ingen demokrati i Thailand, även om de nu klarar av att genomföra allmänna val.
I den meningen håller landet på att bli ett typexempel på det man brukar kalla för en icke-liberal demokrati.
Det betyder konkret att man tillämpar principen om en man en röst. Människor får gå till valurnorna. Men i praktiken är demokratin så kringskuren att den inte betyder något.
Förutsättningarna för att den ska fungera finns helt enkelt inte.
Det måste svenska företag och den svenska regeringen ha med sig i alla framtida kontakter. Så länge militären de facto styr landet går det inte betrakta Thailand som vilket annat land som helst.
Ska man som svensk avstå från att semestra där? Det tycker jag inte. Men det skulle inte skada om alla vi som reser dit engagerade oss för något mer än några extra timmar sol och en paraplydrink.