På måndag inleds rättegången mot den norske massmördaren Anders Behring Breivik. Detta att kalla honom massmördare innan processen inletts är helt okontroversiellt. Breivik har erkänt morden i Oslo och på Utöya och allt är utförligt dokumenterat. Det vanliga är ju annars att åklagaren ska bevisa att NN är mördaren. Nu menar Breivik att hans attack var ett nödvändigt inslag i kampen för Norges frihet och han har även föreslagit att kungen ska ge honom den förnämsta norska krigsutmärkelsen.
Enligt Breiviks advokat Geir Lippestad, som för övrigt är medlem i Arbeiderpartiet, är det möjligt att klienten under rättegången kommer att beklaga att han inte lyckades döda än fler. Det kan bli många tuffa dagar i Oslo byrätt, framför allt för ungdomar som skadades på Utöya och för efterlevande till de många offren.
Läkarna har kommit till olika resultat om Breiviks psykiska hälsa. Grupp A säger att han var sjuk och alltså ska vårdas, grupp B friskförklarar gärningsmannen och fängelse är då den naturliga påföljden. Det blir rätten som får avgöra.
Att fastställa en människas mentala status är ingen exakt vetenskap. Bara det faktum att det i dag är svårare än för ett kvartssekel sedan att bli dömd till rättspsykiatrisk vård visar att bedömningarna påverkas av samhällstrender i stort.
Illdådet den 22 juli 2011 hade tydliga politiska dimensioner, vilket man inte får glömma när sjukdomsbilder visas och juridiken avhandlas. Breivik riktade in sig på socialdemokrater; det var ju inte så att han sköt på måfå. Oavsett om Breivik förklaras sjuk eller inte är det viktigt att komma ihåg att det fanns en mycket uttalad politisk agenda.
Det skulle förvåna mig mycket om Breivik någonsin släpps ur fängelset eller skrivs ut från sjukhuset. I realiteten handlar det således om ett livstidsstraff.
Vem ska ta på sitt ansvar att släppa ut en man som mördat sjuttiosju personer och som beklagar att det inte blev fler? Jag tror att den 22 juli 2011 var Breiviks sista dag i frihet.
Ett annat våldsdåd har fångat världens uppmärksamhet. En ung svart man i Florida som varit ute och köpt godis blev skjuten av en man som gjorde frivillig vakttjänst i kvarteret. Offret var svart och gärningsmannen vit. Många frågar hur samhället skulle ha reagerat om en vit pojke skjutits av en svart som gjorde frivillig vakttjänst.
Sedan kan man ju undra om detta med frivillig vakttjänst. Innebär det att en skjutglad man kan ta med sig puffran för att "skydda kvarteret"? Det positiva med det hela är att folk har samlats över hela USA i protest mot att skytten George Zimmerman går fri.
Snart nog kan det hela bli en het politisk fråga i USA, valåret 2012.
Inte helt oväntat blir det Mitt Romney som utmanar president Barack Obama i presidentvalet. Jag tror att Obama skulle haft lättare mot en ytterkantspolitiker som Santorum eller en föredetting som Gingrich. Även om Romney har vunnit överlägset flest delegater så finns det en påfallande brist på entusiasm kring hans namn.
Romney är någon man väljer i brist på en riktigt het kandidat. Obama kommer att bli storfavorit och det är bara att hoppas att han får ännu en period i Vita huset.
För övrigt så har inbjudan från Bill Clinton, som jag skrev om på påsklördagen, nu utvidgats till att även gälla en inbjudan från dottern Chelsea. Vad blir nästa steg för att få mig att komma till New York? Hillary?
Karl Ove Knausgård igen. Del 2 var inte lika bra som del 1 men del 3 var helt ok. Nu väntar del 4. Men rent språkligt är jag mer imponerad av islänningen Jon Kalman Stefanssons Änglarnas sorg.
Centerpartiet låg under fyra procent i en av veckans mätningar. Så går det när man viker ner sig för högern. Kanske respass från riksdagen 2014 är vad som behövs för att det gamla folkrörelsepartiet ska ha en chans att komma tillbaka.
Dessutom kan det i medlemsleden sprida sig en osäkerhet: kanske Hatt varit ett bättre val än Lööf?
Ha en fin helg i Norrbotten! Och njut av vårfåglarna.