Numera tar jag oftast Roslagsbanan till jobbet på morgonen. Resan går genom det Täby som sett Fredrik Reinfeldt växa upp och det Djursholm där Anna Kinberg Batra gick med i MUF.
Utanför tågfönstret svischar den ena lyxvillan efter den andra förbi. Jag passerar enorma förmögenhetsvärden, som bygger upp enskildas välstånd och i mycket liten utsträckning bidrar till vår gemensamma välfärd. Att investera i fastigheter strax utanför storstäderna är i dag en smartare kapitalplacering än att spekulera i aktier.
Vi talar om värden som fått hjälp att förmeras av alliansens skattesänkningar och utökade avdragsmöjligheter.
Vi talar om rikedomar som i vissa fall byggts upp av att skattepengar, avsatta till vår välfärd, omvandlats till vinster i riskkapitalbolag. Vinster vi tillsammans skapat som materialiserats i ståtliga direktörsvillor, som rengörs och renoveras av lågavlönad arbetskraft till skatterabatterad kostnad.
Men detta är bara ett av ojämlikhetens många ansikten. Det handlar också om pressade arbetsscheman. Kvinnodominerade arbetsplatser som skapar ohälsa. Anhöriga som ser föräldrar och barn möta en välfärd som brister i kvalitet. Arbetsoförmögna som blir utkastade ur en allt för stram sjukförsäkring. Växande regionala klyftor, där det ofta tar orimligt lång tid från ett nödsamtal tills ambulans eller polis dyker upp.
Skillnaderna i livsvillkor mellan Vittangi där jag växte upp och Täby där jag bor idag vidgas. Bristerna i vardagstryggheten och de växande förmögenheterna i Täby och Djursholm hänger ihop.
Övertron på skattesänkningar genererar sociala, ekonomiska och regionala klyftor.
Visst är Sverige rikt. Men också ojämlikt. Allt för ojämlikt enligt de flesta svenskar. Det var ett av skälen till att Reinfeldt inte fick förnyat förtroende i valet 2014. Det gick upp för allt fler att allianspolitiken i grunden handlar om att slå vakt om de intressen vars förmögenheter delvis ligger nedplöjda längst med Roslagsbanan.
Stefan Löfven har fått ett mandat som förpliktar.
Genom morgontrötta ögon ser jag varje dag enorma och obeskattade förmögenhetsvärden passera utanför tågfönstret. Jag kan inte låta bli att tänka på hur många lärare, undersköterskor och poliser vi skulle kunna anställa om vi införde en effektiv fastighetsbeskattning och såg till att ägarna av lyxvillorna i Täby och Djursholm bättre bidrar till vår gemensamma välfärd.