Tack och hej, Leijonborg!
Detta är en ledare. NSD:s ledarredaktion är socialdemokratisk och bildar opinion för arbetarrörelsens grundvärderingar.
Det är ett förståeligt och respektabelt beslut. Leijonborg vill göra något annat efter fyrtio år i den politiska hetluften.
Leijonborg har gjort ett hyggligt hantverk som statsråd. Den finaste fjädern i hatten är segern i dragkampen om den europeiska forskningsanläggningen ESS, som hamnar i Lund.
På minussidan finns koncentrationen av forskningsresurser till de stora universitetsorterna.
Leijonborg har inte haft samma ambition som den tidigare regeringen att sprida forskning och högre utbildning över hela landet. De gamla lärosätena i Lund och Uppsala samt storstäderna har varit de stora vinnarna under Leijonborg.
Märkligt är emellertid att Leijonborg är det första borgerliga statsråd som kliver av inför valåret 2010. Det finns andra som varit mindre lyckade.
Ewa Björling (M) är en anonym handelsminister. Försvarsminister Sten Tolgfors (M) har lågt förtroende bland landets försvarsanställda. Åsa Torstensson (C) har en svag infrastrukturpolitik.
Christina Husmark Pehrsson (M) har svårt att förklara ingreppen i sjukförsäkringen. Sven-Otto Littorin (M) har bedrivit en politik som slagit sönder a-kassan och nu driver folk till socialkontoren. Kristdemokraten Mats Odells kopplingar till Carnegie och privata omsorgsföretag är besvärande för hela regeringen och borgerligheten.
Om statsminister Fredrik Reinfeldt vill toppa laget inför 2010 finns således många statsråd som borde ha bytts ut eller avgått före Lars Leijonborg.