Socialisten François Hollandes övertygande seger i franska presidentvalet är en seger för ekonomiskt förnuft, social rättvisa och politisk anständighet och får stor betydelse för hela Europa.
Håller valvinden i sig i de kommande parlamentsvalen (10 och 17 juni) får den socialdemokratiska regeringen i Frankrike en betryggande parlamentarisk bas.
Valet i Frankrike vädrar kanske inte ut all unken nationalism och främlingsfientlighet i landet. Men att president Nicolas Sarkozys skamlösa flört med den främlingsfientliga Nationella Frontens väljare misslyckades och att han tvingades bort från makten redan efter en valperiod, sänder en stark signal till konservativa och högerliberala politiker runt om i Europa som släppt fram främlingsfientliga och nationalistiska grupperingar.
Hollandes seger sänder också en annan tydlig signal till Europas konservativa politiker: Väljarna tror inte längre att man tar sig ur den ekonomiska utförsbacken genom att regeringarna pressar ned efterfrågan och ökar arbetslösheten. De är klyftiga nog att inse att ökande statsskuld och växande budgetunderskott inte orsakar krisen, utan är symptom på att ländernas egna resurser utnyttjas dåligt.
Vad som behövs är tillväxt, och det kan på kort sikt bara uppnås genom offentliga satsningar, på nationell och europeisk nivå. EU:s fonder och institutioner, inklusive den europeiska centralbanken ECB, måste utnyttjas bättre.
Länder med stora överskott, som t ex Tyskland (och Sverige) måste öppna plånböckerna i stället för att sätta in pengarna på banken. Krisländerna måste få möjlighet att kombinera strukturreformer med tillfälligt ökade underskott. Det är i korthet vad Hollande och de franska socialisterna vill.
Greklands situation är förstås mycket värre. Att de grekiska väljarna (som för övrigt också har gått åt vänster snarare än åt höger) slagit igen dörren för svältpolitiken, kan faktiskt vara en öppning för en nystart för Grekland.
Landet måste komma ur den tvångströja som euron innebär, om det ska ta sig upp ur det ekonomiska träsket. Säger grekerna på nytt nej till EU:s krav, är det bäst för alla parter om Grekland återuppväcker sin gamla valuta, drakma. Sedan kan Grekland behandlas som andra fattiga länder i EU.
På köpet räddar Grekland sin demokrati. Den nuvarande ordningen där Bryssel och andra europeiska huvudstäder fattar besluten, medan de grekiska politikerna får bära hundhuvudet, är ohållbar.