På senare år har rapporter och varningar duggat tätt om att världens resurser är allt mer ojämnt fördelade, och att ojämlikheten skapar social oro och hindrar ekonomisk utveckling. Vi lever idag i en värld där 62 personer äger lika mycket som den fattigaste halvan av jordens befolkning.
Den extrema fattigdomen i världen har minskat de senaste årtiondena men samtidigt har klyftorna ökat, både inom och mellan länder.
När klyftan mellan rika och fattiga växer beger sig människor ut på gatorna för att uttrycka sin frustration mot ett system som banar väg för ett fåtal, vilket enligt en rapport från Världsekonomiskt forum sannolikt kommer att leda till ökad social instabilitet och hota den globala säkerheten.
I september2015 antog världens ledare en gemensam agenda för global hållbar utveckling med 17 så kallade hållbara utvecklingsmål. Det är lätt att tro att hållbar utveckling handlar om miljöfrågor och visst finns bland de 17 målsättningarna även mål på miljö- och klimatområdet.
Men agendan handlar lika mycket om ekonomisk och socialt hållbar utveckling. Om minskad fattigdom, om ökad jämställdhet och om något så politiskt som minskad ojämlikhet.
Det låtersom ett socialdemokratiskt vallöfte men det är inget mindre än en utfästelse från världens ledare att inte bara minska fattigdomen utan att faktiskt också arbeta för att minska klyftorna.
I ljuset av detta blir Panamaskandalen än mer absurd. Politiska ledare som Zuma, Putin och Cameron är tillsammans med exempelvis Islands statsminister Gunnlaugsson och Argentinas president Macri indirekt eller direkt inblandade i omfattande skatteplanering. Samtidigt som de i FN ställt sig bakom ambitiösa globala mål om minskad ojämlikhet.
Ungefär åttaprocent av världens tillgångar finns placerade i skatteparadis, enligt ekonomen Gabriel Zucman. Och varje år försvinner minst 1 200 miljarder dollar ut från utvecklingsländerna i sammanlagd olovlig kapitalflykt rapporterar forskningsinstitutet Global Financial Integrity. Det är ungefär tio gånger mer än världens samlade bistånd.
Om den illegala skatteflykten stoppades och pengarna istället beskattades i utvecklingsländerna skulle dessa utvecklingsländer få minst 160 miljarder dollar extra i skatteintäkter varje år, enligt beräkningar från Christian Aid. Pengar som skulle kunna finansiera utbildning, hälsa och infrastruktur.
Det är bra att den kluvna tungans politik synas. Världens ledare har satt målet. Fattigdomen och ojämlikheten ska minska.
Det kan verka svårt men lösningen är i själva verket enkel. Det handlar om omfördelning och lagstiftning. Vi vet hur man gör. Men det kräver politiskt mod – och att våga leva som man lär.