Blir den lilla prylen som ryms i din hand framtidens allt i allo? En hjälpreda som hanterar all information och alla kontakter du har, som du kan använda som bankkort, som spelar upp musik och filmer och som orienterar dig i nöjes- och affärsutbudet.
Plus mycket, mycket annat som vi idag har svårt att tänka oss.
Mycket möjligt.
Säkert är dock att vi ännu bara är i början på den fantastiska teknikutveckling som inleddes på 1980-talet med den personliga datorn och Internet.
Varje år därefter har tekniska gränser sprängts och nya prylar introducerats i accelererande takt.
Vad som nu händer, menar de som följer marknaden, är att vi alltmer kommer att överge datorn som fristående apparat.
Istället datoriseras och internetiseras vår vardag på en mångfald andra sätt. Många av dessa funktioner byggs in apparater som idag kallas datorlika mobiler eller "smartphones".
I morgon är den kanske en allt-i-allo som underlättar det mesta i vår vardag och på jobbet.
Visst finns risker i utvecklingen. Företag och myndigheter kan samla information om allt vi gör, om vi inte ser upp.
Samtidigt är möjligheterna enorma. Under den arabiska våren t ex förvandlades mobiltelefonerna till effektiva kommunikationskanaler som avslöjade regimernas brutalitet för omvärlden.
Hur ska vi då förbereda dagens ungdomar för framtiden? Hur ska vi t ex utforma skolan?
Upplägget i den skolpolitiska debatten känns mot den här bakgrunden väldigt mossigt.
Utbildningsminister Jan Björklund önskedrömmer om något som liknar den gamla pluggskolan, där stela teoretiska baskunskaper var allt som räknades.
Visst är grundläggande färdigheter viktiga också i framtiden.
Men skolan måste ta hänsyn till det faktum att eleverna bär med sig all världens uppslagsverk i sin mobil och att omvärlden bara är ett knapptryck borta.
Det finns fler skäl att ifrågasätta det fyrkantiga pluggidealet.
Nyligen presenterade det svenska dataspelsföretaget Dice en ny version av ett spel. Försäljningen av det väntas uppgå till flera miljarder kronor bara under det närmaste året.
Svenskar har varit framgångsrika spelutvecklare, inte för att de haft bra betyg i pluggskolan utan för att de fått utlopp för sin fantasi och kreativitet. Och inte minst - för att de tillbringat tusentals timmar vid datorskärmen.
Vi ser en utveckling där innehåll får allt större betydelse på bekostnad av teknik.
Påfallande många av de stora entreprenörerna var aldrig några mönsterelever utan rebeller och busungar som hade svårt att känna sig hemma i pluggskolan.
Vi måste inse och bejaka att vägen till framtida välstånd går längs många vägar. Det viktiga är att alla möjligheter står öppna för varje individ, att det livslånga lärandet blir en realitet.
Man ska kunna misslyckas och börja om utan att dörren till fortsatt utbildning stängs.
Vi kommer att behöva både plugghästarna och busungarna.