Med partikonventen (republikanerna 27-30 augusti och demokraterna 4-6 september) drar den amerikanska valkampanjen igång på allvar. Det är då partierna definierar sin politik, eller om de inte aktar sig får den definierad av motståndarna.
Mest står på spel för republikanernas presidentkandidat Mitt Romney, som har haft svårt att få något "drag under galoscherna", och i de senaste opinionsmätningarna ligger 7-9 procentenheter efter Obama.
Det behöver inte betyda så mycket eftersom man än så länge mäter alla (registrerade) väljare. När man börjar fokusera på sannolika väljare brukar demokraterna tappa något.
Allvarligare för Romney är att många uppfattar honom som en girig riskkapitalist som plundrat amerikanska företag och exporterat jobben till Kina. En man utan kontakt med vanliga amerikaners vardag. Därtill en "flipp-flopper", en politisk kameleont som byter färg allt efter omgivning.
Som guvernör i det liberala Massachusetts valde Romney en progressiv framtoning, och genomförde en sjukvårdsreform som liknar den som Obama genomdrivit på det nationella planet, och som Romney nu bekämpar.
Under primärvalsstriden gjorde Romney allt för att framstå som pålitligt konservativ, och svalde villigt de flesta av reaktionära Teapartyrörelsens krav.
För att få litet vind i de slaknade seglen, har Romney utsett en av kongressens mest reaktionära politiker, Paul Ryan, till vicepresidentkandidat. Ryan vill skära ner på all välfärd, inklusive det populära Medicare, ett system för sjukvård åt bland andra äldre.
Ryan är ung och energisk, men hans insatser i kongressen skrämmer bort oberoende väljare.
Det betyder inte att Obama saknar problem. Den långsamma återhämtningen efter finanskraschen 2007-2008 är det största hotet mot hans återval. Men ansvaret för att inte mer gjorts åt den otillräckliga efterfrågan och den höga arbetslösheten ligger framför allt hos republikanerna i kongressen som reflexmässigt stoppat Obamas stimulansförslag.
En annan stor utmaning för Obama blir att förklara och försvara den stora sjukvårdsreformen. Men det är en strid som demokraterna för på hemmaplan, och attacken mot Medicare visar att den amerikanska högern nu vill ha en ideologisk strid om välfärden.
Polariseringen mobiliserar de demokratiska kärnväljarna och kan även aktivera soffliggarna, som mestadels återfinns på Obamas sida.
Så långt fördel Obama. Vi vet mer om varåt det lutar om några veckor.