Staten och kapitalet
Det vore bra om vi kunde få en näringspolitisk diskussion som handlar om annat än privatiseringar och om att staten ska dra sig undan.
Dagens framgångsrika SSAB är resultatet av ett samspel mellan staten och privata aktörer i slutet av 1970-talet.
Foto: ANDREAS APELL / SCANPIX
Detta är en ledare. NSD:s ledarredaktion är socialdemokratisk och bildar opinion för arbetarrörelsens grundvärderingar.
Överst på regeringens säljlista står Nordea, TeliaSonera och SBAB. Totalt räknar regeringen med att avyttra statlig egendom för 25 miljarder kr för varje år.
"Regeringens ideologiska utförsäljningar av de statliga bolagen fortsätter", konstaterade Karin Åström efter debatten 18 november.
Tyvärr är det så. Många trodde det skulle bli mer pragmatism och mindre ideologisk dogmatism när Peter Norman tog över rodret från Mats Odell (KD).
Men Norman verkar ha samma beröringsskräck som Odell för statligt engagemang.
Det är olyckligt. Sverige behöver en näringspolitik som har mer att säga än "sälj ut och privatisera".
Problemen med den marknadsliberala linjen blev tydliga under krisen i fordonsindustrin 2008-2009.
Näringsminister Maud Olofsson (C) och hennes regeringskompisar gjorde allt vad de kunde för att slippa ta ansvar.
Olofsson argumenterade om att krisen i Saab var "GM:s ansvar" och att de anställda i Trollhättan väl kunde göra vindkraftverk i stället. Regeringschefen Fredrik Reinfeldt (M) talade nedlåtande om Saab som "ett varumärke i en global varumärkesportfölj".
Det var en handlingsförlamning och brist på verklighetsförankring som var sorglig att skåda.
Personvagnstillverkningen i Sverige handlar inte bara om en handfull jobb i Västsverige eller om "ett varumärke".
Direkt och indirekt berörs uppemot 140 000 anställda i hela landet. Exportvärdet är cirka 168 miljarder kronor.
Runt Volvo och Saab finns massor av underleverantörer och mindre företag. Enbart i Luleå berörs Gestamp Hardtech, Ferruform och SSAB.
Därför går det inte bara säga att framtiden för fordonsindustrin i Sverige är marknadens och GM:s ansvar.
När stora industriella och ekonomiska värden står på spel så måste regering och riksdag agera.
Detta kan ske på många olika sätt Det handlar inte bara om statligt ägande eller subventioner.
En modell kan vara att politik, fack, forskare och näringsliv gemensamt utvecklar branschprogram för Sveriges viktigaste exportnäringar (ett resonemang om detta fanns i NSD:s ledare 25 november).
Det finns även mycket att lära av hanteringen av krisen i stålindustrin på 1970-talet. Nedläggningen av svensk varvsindustri, oljekrisen, nedgången i bostadsbyggandet och vikande konjunkturer slog stenhårt mot den svenska stålindustrin.
I det läget gick regeringen in som en aktiv näringspolitisk aktör och tillsatte Handelsstålsutredningen.
1977 kom förslaget om samgående mellan Gränges Oxelösunds Järnverk, NJA (Norrbottens Järnverk AB) och Domnarvets järnverk.
Det gemensamma bolaget SSAB (Svenskt Stål AB) bildades av staten och privata aktörer tillsammans.
Det nya bolaget genomförde tuffa förändringar. Verksamheten koncentrerades till färre enheter. Många förlorade jobben. Men 1982 visade SSAB för första gången en vinst.
Därefter har SSAB varit rena sedelpressen. Men - märk väl - grunden var att staten tog ett aktivt ansvar för 30 år sedan. SSAB byggde på ett samspel mellan stat och privata aktörer.
Därför är det bedrövligt att dagens näringspolitik bara handlar om privatiseringar och om att staten ska dra sig undan. Det finns ett värde att staten uppträder som en aktiv partner för att utveckla näringslivet i Sverige.
Massvis av fina svenska produkter har uppstått symbios mellan offentlig sektor och privat näringsliv.
Asea växte tack vare order från statliga energijätten Vattenfall och SJ. Electrolux hade nytta av 1960-talets miljonbostadsprogram som skapade en stor hemmamarknad för vitvaror. Ericson blev ett världsföretag tack vare samarbetet med gamla Televerket.
Så borde det kunna fungera även i 2010-talets Sverige. Som stor beställare kan stat, kommuner och landsting bidra till att lyfta företagande och entreprenörskap i Sverige.