Jag satt i torsdags i gruppledarförhandlingar om EUs nästa långtidsbudget när liberalernas gruppledare i EU-parlamentets budgetreformutskott, den svenskspråkige finländaren Carl Haglund, plötsligt avbröt sig. Han snabbläste ett SMS och jublade!
Även jag gladdes när jag förstod att han jublade åt att de populistiska sannfinländarna hade hoppat av de finska regeringsförhandlingarna, eftersom moderater och socialdemokrater - klokt nog - beslutade ställa upp på EUs stöd till det krisdrabbade Portugal.
Sannfinländarna vill inte att skattebetalarna i andra EU-länder ska stödja portugiserna. Tesen är enkel: De har misskött sin ekonomi, så de får skylla sig själva! En stark tysk opinion muttrar på samma sätt.
Nu börjar vissa t o m tala om att ge upp euron! Då har man inte förstått att utan en gemensam valuta hade med all säkerhet krisen varit än värre. Ni kan ju bara tänka Er det valutakaos vi hade drabbats av om vi hade haft kvar pesetas, lire, drachmer och escudo!
Tyskar och finnar tenderar också att glömma att de som verkligen tjänar på euron är de själva, just nu inne i en fantastisk tillväxtboom!
Sanningen är att själva grunden för populismen är fel! Det är inte främst nationellt misskötta ekonomier som är orsak till krisen. Portugal har under årtionden gjort en fantastisk resa från ett av Europas fattigaste länder till ett läge där man t o m fick lägre arbetslöshet än Sverige! Irland sågs länge som Europas "tigerekonomi" som många tog efter.
Nej, boven i dramat är den globala finanskrisen, och den rår varken portugisiska löntagare eller grekiska skattebetalare för.
EU-samarbetet är varken perfekt eller problemfritt, men en nödvändig konstruktion! Den har starkt bidragit till att både ge medlemsländerna den längsta fredsperioden i modern tid och till att ha fört tidigare fascistiska och kommunistiska diktaturer med efterblivna ekonomier in i en demokratisk gemenskap och en modern ekonomi.
Medlemsländerna blir allt fler, Euroländerna likaså. Lissabonfördraget ger EU allt tyngre uppgifter för att förhindra nya finanskriser och skapa tillväxt och jobb. Detsamma gäller klimatpolitik, migration, gemensam politik i Nordafrika, Mellanöstern mm.
Trots det är det få som nu står upp och försvarar EU-samarbetet, vilket kan bli förödande för framtiden.
Ett mer splittrat Europa där nationalism, protektionism och populism tar greppet igen ser idag ut som en alltmer påtaglig realitet. Vem tjänar på det?