I onsdags slog FN:s flyktingorgan UNHCR larm om flyktingsituationen i södra Medelhavet. UNHCR befarar att minst 800 flyktingar har drunknat under våren.
Dessa människor var inte hjälpta av Natos insats i Libyen. Tydligen är F16- och JAS-planen inte lösningen för alla människor som nu flyr undan inbördeskriget.
Det behövs i stället andra insatser. Det handlar inte om att skicka "butlers" till Libyen, som moderata Norrbottens-Kuriren raljerar om i sin ledare 12 maj.
Men det gäller att se till att det finns fungerande sjöräddning i södra Medelhavet och att alla nödlidande får mat, tak över huvudet och medicin.
Internationell solidaritet kan faktiskt handla om andra saker än att skicka missiler mot regeringsbyggnaderna i Tripoli.
Sveriges militära bidrag till Libyen är kostnadsberäknat till 200 miljoner kr (vid en förlängning blir det ännu mer). Vårt militära engagemang i Afghanistan kostar ungefär tre miljarder kr. Per år.
Tänk vilken nytta som Röda Korset, Läkare utan gränser, UNHCR och andra hjälporganisationer skulle kunna göra med dessa pengar! Tänk vilken goodwill det samtidigt skulle skapa för Sverige bland världens fattiga och utsatta folk!
Sveriges utrikespolitik bör präglas mer av "soft power" och mindre av att traska patrull med Nato.
Tuffingen på Norrbottens-Kurirens ledarsida beskriver en sådan politik som "feg och ömklig". Men ska vi slåss med vapen för mänskliga rättigheter kommer vi att få mycket att göra i världen.
Därför måste vi sätta gränser för Sveriges militära åtaganden utomlands. Den gränsen kan vi gott dra i ökensanden i Libyen.
Låt Sverige istället vara en röst på den internationella arenan som förknippas med fred, diplomati, bistånd och humanitära insatser.