Vem vinner ansvars-SM? Så skulle man kort och rått kunna formulera huvudfrågan i den ekonomiska politiken just nu.
Statsminister Fredrik Reinfeldt och finansminister Anders Borg använde riksdagsöppnandet och budgetpresentationen till att lägga ut en verbal bombmatta med ordet ansvar i olika former.
Att ta ansvar för Sveriges finanser är för alliansregeringen att hålla igen på utgifterna. Vi ska spara i ladorna, krutet ska hållas torrt.
Visst låter det klokt. Alla känner igen sig. I tuffare tider håller vi igen på utgifterna säger vi kring det beramade köksbordet.
Nu är inte Sveriges ekonomi en privatekonomi och köksbordets matematik gäller bara i begränsad omfattning.
Sveriges finansminister har ett ansvar för statens finanser och de offentliga finanserna.
Men, dessutom och ännu viktigare, han har ansvar för hela Sveriges ekonomi.
Det innebär att hålla efterfrågan i den svenska ekonomin på den nivå som ger bästa möjliga utfall i sysselsättning och inkomster för medborgarna.
På lång sikt handlar det om att forma förutsättningarna för bl a arbetsmarknad och näringsliv.
Kortsiktigt vrider Riksbanken temperaturen upp och ner i den svenska ekonomin genom att höja och sänka räntan.
Men ibland räcker inte Riksbankens insatser. Då måste finansministern också vara beredd att agera.
Nu är vi i ett sådant läge. Efterfrågan sjunker snabbt. Redan innan var arbetslösheten hög. Med en snabbt växande långtidsarbetslöshet riskerar vi att få alltfler som blir permanent utslagna.
Vad är då i detta läge att ta ansvar? Det är naturligtvis att föra en politik som håller uppe sysselsättning och tillväxt så mycket som möjligt utan att skapa långsiktiga budgetproblem.
Ingen kan säga exakt var balanspunkten ligger. Men om man tittar alltför kortsiktigt och ensidigt på vissa variabler är risken stor att det blir fel.
När Reinfeldt-Borg sätter likhetstecken mellan ansvarstagande och offentliga finanser kantrar politiken och får slagsida.
Socialdemokraternas linje, med en högre aktivitetsnivå och framtidsinriktade satsningar utan att för den skulle släppa iväg utgifterna, är en mer balanserad mix och faktiskt också därför mer ansvarsfull.
Många oberoende ekonomer delar också den socialdemokratiska analysen av läget.
Vinner Socialdemokraterna därför ansvars-SM? Nej, det är inte alls klart.
Anders Borg spar- och åtstramningslinje har gått hem hos opinionen, kanske för att den i hög grad liknar köksbordsperspektivet.
För Socialdemokraterna blir det tufft att få gehör för en alternativ bild. Inte bara väljaropinionen måste vinnas utan också medierna, som till övervägande delen hittills kritiklöst traskat patrull efter Borg.
Det kan ta tid att vända opinionen. Men det är bara att kämpa på.
Vågar Socialdemokraterna inte ta fajten nu kommer man aldrig kunna få förtroende för sitt ekonomiska alternativ.