Ska facket tigas ihjäl?

Det är märkligt att LO-kongressen inte fått större massmedial uppmärksamhet.

Foto:

Politik2008-06-05 06:00
Detta är en ledare. NSD:s ledarredaktion är socialdemokratisk och bildar opinion för arbetarrörelsens grundvärderingar.
Under onsdagen avslutades LO-kongressen i Stockholms Folkets Hus.
Det är ingen liten frimärksklubb som har sammanträtt. Det är Sveriges största folkrörelse som varit samlad.
Under fem dagar har företrädare för 1,7 miljoner medlemmar i LO:s femton medlemsförbund diskuterat och fattat beslut.

Det är inga små frågor som stått på dagordningen. Det har handlat om a-kassan, sjukförsäkringen, kollektivavtalens ställning på svensk arbetsmarknad, den framtida lönebildningen, samarbetet med det socialdemokratiska partiet och en rad andra frågor. Det har valts nya företrädare till LO:s ledning.
Varje dag har LO:s pressenhet sammanfattat besluten och skickat ut pressmeddelanden. I Folkets hus har det funnits fina pressrum, möjlighet till bredbandsuppkoppling, goda mackor och varmt kaffe.
LO:s tungviktare (Wanja Lundby-Wedin, Ulla Lindqvist, nye avtalssekreteraren Per Bardh, Ylva Thörn, Stefan Lövfén och allt vad de heter) har stått till förfogande för intervjuer och bakgrundssamtal för alla intresserade journalister.




Det är inte särskilt ofta LO kongressar. Sedan 1898 har LO bara hållit kongress 26 gånger. LO genomför bara kongress vart fjärde år.
Därför kan man inte anklaga LO för att besvära landets journalistkår för mycket. Fem dagar vart fjärde år är inget att bråka om.

Men trots detta har LO-kongressen gått nästan spårlöst förbi i de stora nyhetsmedierna. TT har gjort några pliktskyldiga notiser. Rapport har haft ett par korta inslag. Radio-Ekot och TV4 Nyheterna har knappt nämnt kongressen.
Facket verkar inte intressant.

Det är en märklig nyhetsvärdering. Under det senaste året har det talats mycket om att fackets medlemstapp, men fortfarande anser 7 av 10 svenskar att det är värt att betala fackavgiften.
Fortfarande uppgår den fackliga organisationsgraden i Sverige till 73 procent. Alltjämt är det en förkrossande majoritet av de svenska löntagarna som tycker att avgiften är värd priset.
Det tyder på att facket fortfarande är viktigt i svenska folkets ögon. Därmed borde LO:s diskussioner och beslut vara intressanta för tidningar, radio och teve som vill vara i samklang med sin publik.

Ingen ska gå omkring och inbilla sig att facket inte spelar roll för hur samhället ser ut eller kommer att utvecklas.
Starka fackliga organisationer, som har slagits för bättre villkor för vanligt folk, är en grundläggande förklaring till att Sverige ser ut som det gör i dag. Vinsterna och den ekonomiska tillväxten har inte bara trillat ned i fickorna hos kapitalägarna utan kommit folkflertalet till del.

En hög facklig organisationsgrad har gjort det möjligt att förbättra inte bara lönerna, utan också semesterlagen, arbetstidslagen, sjukförsäkringen, pensionerna och andra sociala villkor. Kollektiv styrka har gjort det möjligt att lyfta enskilda individer.
Det innebär att vi kommer att få ett annat samhälle, om facket försvagas och kollektivavtalen undermineras.
Det är en samhällsförändring som borde vara intressant att spegla för alla ansvarskännande journalister och nyhetsredaktioner. Eller har de bestämt sig för att facket ska tigas ihjäl?