HELGKRÖNIKA
Nära 900 000 människor tog sig över Medelhavet till och med november 2015. Det motsvarar befolkningen i Norrbotten, Västerbotten, Jämtland, Västernorrland, plus Söderhamns kommun i Gävleborgs län. I november skedde en viss nedgång, förmodligen beroende på sämre väder.
Tänk er befolkningen i Jokkmokk 176 gånger om. Så många har rört sig över havet.
Det finns större frågor än ordvalet i SVT:s adventskalender.
Statistiska Centralbyråns (SCB) mätningar av väljarsympatierna är särskilt intressanta, bland annat för att man frågar så många och att mätningarna pågått under så lång tid. Det som sticker ut i den mätning som redovisades 1 december är givetvis Sverigedemokraternas notering. 19,9 procent. Var fjärde man stöder partiet.
Statistiker talar om en unik ökning. Moderaterna noteras för 23,5 procent så det är inte längre så stor skillnad mellan de två partierna. SD är tre gånger större än Centern. På tio miljöpartister går det 36 SD:are.
Taktiken för att mota Jimmie i grind har uppenbarligen misslyckats.
Nu har det skett en tydlig förändring av politiken, främst då det gäller flyktingar. Det är långt till budskapet ”öppna era hjärtan”. Men det är ju inte alls säkert att moderater som gått till SD återvänder till det gamla partiet för det, eller att tidigare socialdemokrater vänder hem igen.
Partier som rider på en framgångsvåg har lättare att behålla nya sympatisörer. Många vill hålla på en vinnare.
Fremskrittpartiet i Norge, som är ett systerpart till SD, har följande procentrad i Stortingsvalen från 1997:
15,3
14,6
22,1
22,9
16,3
Utvecklingen för ytterkantspartierna i de båda länderna är förvånansvärt lika. Frånsett att SD ännu inte noterats för något stort bakslag men sådana kommer alltid i politiken.
Centern hade en gång 25,1 procent i ett riksdagsval och redovisas nu för beskedliga 6,5 procent. Och vid två tillfällen sedan 1972 har S haft över 50 procent i SCB-mätningar. Nu är det under Juholtnivå, som någon uttryckte saken.
Åkesson uttryckte en vilja att samregera med Moderaterna och Kristdemokraterna, en invit som omedelbart avvisades. Men nu när SD ligger på höga nivåer väcks frågan vad man gör om det på nytt blir så att SD låser de andra (”gör ni inte som vi vill fäller vi regeringen”).
Efter haveriet med decemberöverenskommelsen är det än mer angeläget att greppa frågan om blocköverskridande samarbete i någon form.
Det finns många sakpolitiska och historiska svårigheter men uppgiften att stoppa SD måste ha mycket hög prioritet.
Inom Miljöpartiet pågår en aktion för en medlemsomröstning som kan tvinga partiet att lämna regeringen. Det är inte bara en aktivitet från vänster. Borgerligt inriktade medlemmar, som alltid ogillat samverkan med S, ser en chans att nypa till partiledningen.
Om MP, efter att i årtionden ha kämpat för att nå regeringen, skulle dra sig ur ministären är det förbryllande. Ska en framtida regeringsbildare förhandla direkt med MP:s medlemmar?
Sarah Sjöström är tveklöst en värdig vinnare av Svenska Dagbladets Bragdmedalj. Hennes dubbla guld och dubbla världsrekord imponerar.
Om Sjöström vinner något guld i Rio i nästa års OS är hon den bästa simmerska vi haft, sa Hans Chrunak, idrottsledare med ett förflutet i Luleå.
Men en sak oroar mig. När ska Zlatan belönas? Det är lätt att ana hur juryn tänker. ”I år måste NN få priset, Zlatan håller många år till. Han kan vänta.”
Men hur länge då? Tills han är fyrtiofyra?
Nästa år är det OS och blir det någon guldvinnare ligger hen bra till för SvD-guldet.
År 2017 är Zlatan 36 år och ska rimligen ha passerat höjdpunkten i sin idrottskarriär. Det kan ju bli väldigt pinsamt om namnet Ibrahimović saknas i Bragdguldslistan. Ungefär som om Einstein aldrig fått Nobelpriset.
Ha en fin andra advent och fundera ett varv till om robotdammsugaren verkligen behövs.