Törst. Smärta. Rädsla. I dagar, veckor, kanske mer. Till fots, sedan i något som en gång var en sjöduglig båt, till fots igen, sedan tåg. Och så – framme. Tacksam att vara vid liv. Men med allt som hittills varit ens liv – platser, människor, drömmar – lämnat förött bakom sig.
Med erfarenheter av det slaget möter flyktingarna oss.
Tyvärr har många länder i Europa och alltför många kommuner i Sverige valt att möta dem med en kall hand. Det är förkastligt.
Glädjande nog har i stället många enskilda människor valt att möta flyktingarna med värme.
Denna höst har solidariteten blivit mer än ett gilla-klick på Facebook. Många har bidragit med gåvor och skänkt pengar. Ryckt in som tolkar, upplåtit lokaler. Hjälpt till på det sätt de kunnat.
Denna höst bröt vi oss ur den förhärskande egoismens bojor. En bild av en drunknad pojke trängde igenom de mest hårdhudade försvar. Det gick inte längre att förneka att den som flyr är precis som du och jag.
Men jag är oroad för framtiden. Svenskt Näringsliv är en viktig aktör för att flyktingarna ska få en bra start. Tyvärr verkar de gömma sig bakom pansar. Dit ingenting når.
De gör skillnad på folk och folk. På den som varit på svensk arbetsmarknad länge, och på den som är ny. Det har gällt ungdomar, nu gäller det flyktingar.
För Svenskt Näringslivs svar på hur vi ska ta emot dessa människor på vår arbetsmarknad lyder: med sänkta löner. Deras universallösning.
Den som är ny ska betala för att få komma in på arbetsmarknaden.
Man hävdar att sänkta löner ger fler jobb. Men det har jag aldrig förstått. För hur skapas jobb av att ännu färre har råd att ta en fika på stan? Av att ännu färre har råd att semestra i landet?
Svenskt Näringsliv fokuserar på människors brister. En har för lite utbildning. En annan kan inte svenska tillräckligt bra. En tredje saknar tillräcklig erfarenhet.
Jag vill att vi gör tvärtom och fokuserar på människors möjligheter. Därför ska vi öppna fler vägar in på arbetsmarknaden, stärka SFI:n och öka antalet subventionerade anställningar.
Vi ska göra riktade insatser till dem som behöver det mest. Det är effektivt. Det är solidariskt. Och vi ska fortsätta investera i bostäder, infrastruktur och välfärd. Det ger jobb.
Arbete är viktigt för alla. Inte minst för den som är helt ny på den svenska arbetsmarknaden. Arbete ger sammanhang och trygghet, pengar och frihet. Arbete ger en möjlighet att planera framåt i livet.
Det är viktigt inte minst när man tvingats lämna ett helt liv bakom sig.