I nästa månad inleds rättegången mot den norske massmördaren Anders Behring Breivik. Han står anklagad för bland annat terrorbrott, mordförsök, allmänfarlig ödeläggelse, avsiktlig förstörelse av samhällsbärande funktioner och spridande av allvarlig fruktan hos allmänheten. Statsåklagarna yrkar på att Breivik ska dömas till tvångsvård.
Det är rätten som ska ta ställning till läkarnas bedömningar. Men att avgöra om någon är sjuk är ingen exakt vetenskap. Många som i dag döms till fängelse i Sverige skulle för trettio år sedan ha dömts till vård. Synen på vem som är sjuk har förändrats.
För många efterlevande och skadade är inte det centrala vilken mental status Breivik har utan att han aldrig mer släpps ut. Och mycket talar för att den 22 juli 2012 var Breiviks sista dag i frihet. Jag hoppas i all fall att det var så.
Men om det blir så att Breivik förklaras vara sjuk så betyder det inte att man accepterat bilden av den ensamme galningen. Den norska terroristen fick sina idéer från olika källor, bland annat från fanatiska antimuslimska hemsidor där man ständigt varnar för att islam ska ta över västvärlden.
Breivik var kanske ensam om dåden men han var inte ensam i den idévärld som ledde fram till massakrerna. Och att det i huvudsak var socialdemokratiska ungdomar som föll offer var ingen slumpens skörd.
I Malmö sitter en misstänkt serieskytt häktad. Han är misstänkt för tre mord och tretton mordförsök. I den förträffliga tidningen Expo (1/2012) finns ett reportage om honom.
Han såg upp till lasermannen John Ausonius, trodde på mängder av konspirationsteorier (exempelvis att attentatet 11 september var iscensatt av de amerikanska myndigheterna) och lockades av den högerextrema milisrörelsen i USA (som begått mängder av mord).
Hans psykiska hälsa kommer noga att undersökas.
Övervägandena i Oslo och Malmö blir ungefär desamma. Ska de två högerextremisterna straffas eller ska de vårdas? Och har lagstiftarna kalkylerat med den här typen av vettlösa dåd?
Det blir mycket intressant att följa rättsprocesserna. På hemsidan www.nrk.no får man bra och snabb information från rättegången i Oslo.
Jo, jag kan argumenten för vapenexport
Sverige är ett litet alliansfritt land. När vi tillverkar vapen är det nödvändigt att sälja eftersom styckepriset annars blir alltför högt.
Och om Sverige inte säljer hänvisar vi köpare till USA eller Kina. Att sälja minor och granater framställs närmast som en heroisk insats i kampen mot supermakternas hegemoni.
Att regeringen Persson år 2005 kunde sluta ett långtgående militärt samarbetsavtal med Saudiarabien är för mig en fullständig gåta. Landet var även då en hård diktatur och borde givetvis ha hamnat på svarta listan.
Men partierna i högeralliansen måste själva ta ansvar för vad som skett efter 2006. Och skandalerna kring vapenfabriken är ju något som helt utspelats under den borgerliga eran.
Folkpartiledaren Jan Björklund försöker nu ängsligt distansera sig från regeringens krutgubbar. Men varför agerar han först när Ekots offentliggjort uppgifterna? Det är väl inte så att de moderata ministrarna censurerat informationen till Björklund med flera statsråd?
Nu gäller det att samla en riksdagsmajoritet för nya lagar kring vapenförsäljning. Och jag förutsätter att det parti som räknar FN:s vice ordförande Jan Eliasson som medlem kommer att ställa upp på nya, hårdare regler.
Kul med svenska framgångar i VM i skidskytte, trots att Björn Ranelid av någon anledning inte ställt upp i den tävlingen.
I Frankrike ser det lovande ut inför presidentvalet. Socialistpartiets François Hollande leder i opinionsundersökningarna och han har goda chanser att besegra president Sarkozy i den andra valomgången i maj.
En poäng i sammanhanget: Hollande var under trettio år sambo med socialistpartiets förra presidentkandidat, Ségolène Royal.
Ha nu en fin helg i hela Norrbotten. I dag lördag finns det en given programpunkt: femmilen från Holmenkollen, en klassiker som heter duga. Trots att Björn Ranelid lämnat återbud.