"Vi är de 99 procenten."
Så lyder den amerikanska Wall Street-rörelsens slagord.
Egentligen borde det heta "vi är de 99,9 procenten", skriver ekonomen Paul Krugman i en krönika.
För även om de 1 procenten som tjänar mest kraftigt ökat sina inkomster de senaste decennierna så gäller det i ännu högre grad den allra översta tiondelen.
Mellan 1979 och 2005 steg den amerikanske medelinkomsttagarens inkomster med drygt 20 procent.
För de 0,1 procent högsta inkomsttagarna var ökningen istället otroliga 400 procent!
En stor del av detta var kapitalinkomster, men också skattesänkningar fyllde på bankkontona hos de superrika.
USA har blivit ett samhälle där "vinnaren tar allt". D v s ett samhälle där inkomstökningarna i hög grad samlas hos en klick i toppen.
En amerikansk börsdirektör tjänar t ex 185 gånger mer än en amerikansk arbetare, en klyfta som är flera gånger större än motsvarade gap i Sverige.
Det är ilskan framkallad av sådana orättvisor som ligger bakom Wall Street-rörelsen.
Samma känsla delas av en allt större del av den amerikanska befolkningen.
Det där är USA, säger du. Så illa ser det inte ut i Sverige.
Nej, det är sant att klyftorna mellan höginkomsttagare och vanliga löntagare gapar mycket större i USA än här.
Men i grunden är det fråga om samma utveckling, växande klyftor mellan de som har och de som inte har, även om vägen dit ser lite olika ut.
I Sverige, precis som i USA, har höginkomsttagarna fått de största inkomstlyften.
Men det borgerliga Sverige är inte ett "vinnaren tar allt"-samhälle. Betydligt fler har fått del av de senaste årens inkomstökningar.
I stället verkar det som om Sverige är på väg mot ett tvåtredjedelssamhälle, där tvåtredjedelar av befolkningen kan leva gott och se fram mot ökande inkomster, medan den återstående tredjedelen är de stora förlorarna.
Det syns tydligt i Statistiska Centralbyråns siffror över inkomstutvecklingen.
Under de borgerliga åren 2006-2010 har inkomsterna för de tre lägsta inkomstgrupperna stigit betydligt långsammare än för alla andra grupper (de som tjänar allra minst har t o m fått en minskning!).
Samtidigt har inkomsterna för övriga stigit med mellan 9-14 procent. Naturligtvis mest till de som redan tjänar mycket. Men, inte som i USA, bara till toppen utan även till grupperna därunder.
Det är en djävulsk strategi, där regeringen försöker skapa stöd för en politik med ökade inkomstklyftor genom att koppla ihop mellangruppernas intressen med de övre inkomstskikten.
Då skapas ett tvåtredjedelssamhälle, ett allt mer segregerat och instabilt samhälle, med växande sociala spänningar.
Klyftorna i USA och i Sverige må se olika ut, men orättvisan är densamma.