Just i dessa tider tar sig många ungdomar till sina sommarjobb runt om i Norrbotten. För många är det deras första jobb. Den första kontakten med arbetsmarknaden. Samt därmed också det första steget in i vuxenvärlden.
Man får lära sig mycket på sin första arbetsplats, som rutiner och vikten av att komma i tid. Fast man får också sin första fikapaus med arbetskamraterna och många kloka råd.
Själv hade jag mitt första riktiga jobb på sjukhuset i Luleå. Det började som ett vikariat på en månad, sedan en månad till och en till. Så där fortsatte det månad efter månad. Där och då växte en känsla fram att det var orättvist. Varför hade mina kollegor en fast anställning – men inte jag?
För min del löste det sig. Jag gick med i facket. Jag fick hjälp att förhandla fram en fast anställning. Jag kan samtidigt fortfarande komma ihåg osäkerheten som kom krypande mot slutet av varje månad innan jag fått besked om jag skulle få fortsätta en månad till eller inte.
Moderaterna förändrade lagen om anställningsskydd under sin tid vid regeringsmakten. Arbetsgivarna behöver därmed inte längre motivera varför de bara anställde någon under viss tid. Detta innebar att man öppnade dammluckorna för visstidsanställningar på svensk arbetsmarknad.
Inom vård och omsorg ökar andelen visstidsanställningar från år till år. Den otrygga anställningsformen innebär bland annat att man inte kan ta lån för att köpa ett hus eller en bil. Man får inte själv teckna ett hyreskontrakt.
Den otrygga inkomsten påverkar planerna för familjelivet och gör det svårt att forma ett stabilt privatliv.
Vi kan inte ha det så här. Vi kan inte tillåta att arbetsmarknaden i allt högre utsträckning präglas av ett A- och ett B-lag.
För några veckor sedan beslutade Kommunals kongress att vi ska jobba för att skrota arbetsgivarnas godtyckliga användande av visstidsanställningar. LO-kongressen tog förra veckan ett snarlikt beslut.
Om vi inte lyckas förhandlingsvägen ska vi genom vår facklig-politiska samverkan med Socialdemokraterna få till en förändring av lagstiftningen.
All förändring av större vikt kräver hårt arbete, men det går. Den farligaste fienden i den fackliga kampen är tron att saker inte går att förändra längre. Att de stora och positiva samhällsförändringarnas tid är förbi. Inget kunde vara mer fel.
Jag är helt övertygad om att de stora striderna fortfarande står framför oss. Att ett ännu bättre samhälle är möjligt.