Stefan Löfven har fått kritik för att han inte berättar vad Socialdemokraterna vill göra om de vinner valet och kan bilda regering. Men nu har besked kommit. Dokumentet Framtidskontraktet består av förslag som stopp för långtidsarbetslöshet för ungdomar, förändringar av Arbetsförmedlingen och större investeringar i infrastruktur.
Kontraktet ska ses som ett underlag till partikongressen som hålls i Göteborg den 3-7 april i år. Att man slopat begreppet affärsplan är bra.
Ja, det ser bra ut, det där. Men kongressen måste också servera några överraskningar, tryffera anrättningen.
Annars handlar den politiska debatten mest om det som kan kallas Fredrik Reinfeldts bristande ledarskap. Han var chef för den regering som gav klartecken till statliga Vattenfalls köp av det nederländska energiföretaget Nuon. Men Reinfeldt har pekat på ex-politikern Maud Olofsson när det kommit frågor om den för svenska skattebetalare usla affären.
Finansmarknadsminister Peter Norman (M) har skickats fram till frontlinjen. Och en annan som inte var med på det inre kabinettets möte, finansminister Anders Borg (M), har enrollerats i propagandadetaljen.
Reinfeldt har gjort allt för att inte smetas ned av gyttjan. Men Maud Olofsson säger nu att statsministern var informerad och att hela regeringen stod bakom beslutet att köpa Nuon för nästan 100 miljarder kronor.
En naturlig ledare skulle kliva fram och ta ansvar i stället för att skylla på fackministrar och dra ned persiennerna för att hindra insyn. Nuonaffären avslöjar i första hand Reinfeldts brister som ledare för den svenska borgerligheten. Han duckar och glider undan.
Hittills har Nuonaffären kostat skattebetalarna 15 miljarder och det kan bli mer. Hur stort underskottet är om man ser till Reinfeldts förtroendekapital är svårare att säga.
Även socialdemokratiska regeringar kommer att göra en del dåliga affärer. Men då kommer inte de ansvariga att skylla ifrån sig.
I det senaste valet till EU-parlamentet placerades Ella Bohlin, då nyss fyllda 30, som etta på Kristdemokraternas valsedel. Men då dök Alf Svensson upp som gubben i lådan. Den då drygt 70 år gamle expartiledaren kapade åt sig överlägset flest personröster, 54 082 mot 27 534 för Ella Bohlin.
Så hände det åter: en gammal man kom före en ung kvinna. En av dem som hjälpte Svensson till Bryssel var för övrigt multikändisen Leif GW Persson, en gammal gråsosse som fick för sig att ge sin röst till den moralkonservativa smålänningen.
"Alf Svensson är en klok, erfaren och hygglig människa", skrev Persson.
Någon recension av insatserna i parlamentet har jag inte sett. Men man kanske kan fråga professorn i Veckans Brott?
Nu ska den kände tevejournalisten Lars Adaktusson försöka vinna väljarnas förtroende. Blir han vald handlar det om en rejäl föryngring: LA fyller 59 nästa år.
Men grundtipset är ändå att Kristdemokraterna inte lyckas behålla sitt enda mandat. Det har ju inte gått särskilt bra under senare år, om man ska uttrycka det hela milt. Och jag tror definitivt inte att Adaktusson kan mäta sig med Svensson.
Dessutom finns ju Lennart Sacrédeus där som en källa till oro. Den mycket konservative dalkarlen är skeptisk till EU och mot fria aborter. Han var ett hett namn inför förra parlamentsvalet. Men då sade Göran Hägglund stopp.
"Politiken är ett lagspel. Lennart Sacrédeus är en individuell idrottare som skapar problem och starka känslor", sade KD-ledaren Göran Hägglund på en pressträff.
Sacrédeus har varit ledamot av Sveriges riksdag och EU-parlamentet.
Inne på salen var det många elektroniska apparater och lysande skärmar. Jag fick effektiv bedövning och somnade. Sedan satte läkaren ström till min bröstkorg för att få bort förmaksflimret. Efter en kvart vaknade jag. Flimret var kvar och kommer nog att så förbli.
Hunden låg på hallmattan och sov. Vi gick ut i kvällningen för att mata fåglarna. Livet rullar vidare.
I dag är det skiathlon i VM i Val di Fiemme Heja på, Kalla och Hellner!