Det blir fajt om ordförandeskapet i det socialdemokratiska kvinnoförbundet. Nalin Pekgul, Tensta, som varit ordförande i åtta år, har fått två motkandidater i form av tidigare statsråden Lena Sommestad, Uppsala, och Ylva Johansson, Stockholm.
Vem det blir avgörs slutgiltigt på förbundsmötet 27-28 augusti i Luleå.
Vi får hoppas att ordförandekampanjerna sköts snyggt, utan övertoner och personangrepp.
I persondiskussioner gör man alltid klokt i att tala väl om sin egen kandidat - inte illa om andras. Smutskastning och ryktesspridning skapar bara onödiga sår.
Pekgul, Sommestad och Johansson är för övrigt bra kandidater alla tre. Det handlar om tre röda bönor med rutin.
Det finns dock utmaningar som väntar. Medlemsutvecklingen för S-kvinnor har inte varit positiv under de senaste decennierna.
På 1960-talet hade förbundet omkring 70 000 medlemmar. Nu är siffran nere i 7 500 medlemmar.
Antalet s-kvinnoklubbar har minskat. 1999 fanns det 39 s-kvinnoklubbar i Norrbotten. I dag är det bara 16 klubbar kvar i länet.
Det är en nedgång som S-kvinnor delar med stora delar av folkrörelse-Sverige. Många traditionella folkrörelser har tappat mark.
Men S-kvinnor borde ha förutsättningar att locka fler. Valresultatet visar att Socialdemokraternas idéer och politik tilltalar många kvinnor. Majoriteten av S-väljarna är kvinnor.
Nalin Pekgul har haft ambitionen att locka fler invandrarkvinnor, kommunaltjejer och handelsanställda till kvinnoförbundet.
"Förbundet ska inte bara rymma medelklasskvinnor", sa hon som nybliven ordförande 2003.
Det är ett arbete som måste fortsätta - oavsett om det blir Pekgul, Sommestad eller Johansson som tar hand om ledartröjan i framtiden.
Det räcker inte att arrangera möten bara för de redan frälsta. Det krävs mer av medlemsvärvning, utåtriktade aktiviteter på gator och torg och öppna temamöten kring aktuella frågor.
Detta gäller för övrigt inte bara S-kvinnor. Det gäller hela socialdemokratin.
Partiet måste vara en levande organism i människors vardag även när det inte är val. Det ska inte vara en nominerings- och kampanjapparat som plockas fram ur garderoben bara vart fjärde år.